Ellinor Sedig

Kompisarna

♥

---

...i finaste kopparna



♥

---

Ja, såhär gick det till för över 1 månad sedan nu...

Vi blev nog lite inspirerade av att min ena roomie rakade Tiikerien till ett lejon
en kväll för han höll på att dö av värme...







Vi hade bjudit in lite mer folk till vårat sk. "shaving party"
men det var få som dök upp...

Men vi fick ändå med en liten skara till Logo efteråt! :)

---

vid ingången till mer eller mindre alla små bostadsområden så finns det vaktbås.

"oh vad tryggt" kanske ni tänker, men nej så känns det faktiskt inte alltid...

---

Jeremy har köpt ett piano



Han spelar flitigt ett par kvällar i veckan, lyssnar på pianokonserter på internet och skriver ut noter.

Han är riktigt duktig och jag njuter av livemusiken så väl på natten som på morgon och kväll.

---

John hittade en övergiven kattunge på gatan en kväll.
Han sa till sin kompis "är den kvar här om några timmar så tar jag hand om den"
Han höll sitt löfte

Nu har vi världens finaste lilla, lilla Tiikerien hemma.

Han är vaccinerad och ren







Tiikerien betyder Tiger på finska

♥

---

Förra året vid den här tiden låg jag hemma med ett jack i
huvudet efter ett blodtryckfall i badrummet...

Idag är det andra bullar!!!

Länmade in denna bilden på fabricmarket:



Och nu har jag och en av mina sambor precis gjort oss iordning för kvällens event!

Nu är mitt efterlängtade "kuddfönster" färdigt!

Jag har sytt kuddfodral och satt upp nya gardiner.

Före:



Efter gardinbytet:



Jag och Therese var på tygmarknaden och kollade på tyger ihop. Det fanns så mycket att välja på och jag kunde verkligen inte bestämma mig. Då hör jag världens vidrigaste harkling. En man drar in världens snorloska och harklar upp denna i evigheter. Jag var bara tvungen att gå och se efter, runt hörnet hinner jag precis se hur han spottar i en plastpåse! Och bakom honom, i hans butik, hänger precis det gardintyget som jag vill ha!

Kuddtillverkning:





Sara i taxin efter att vi hämtat upp innerkuddarna på tygmarknaden



Färdigt!





(klicka på bilden)

Mysigt!
De två "läppstifts tornen" är Grand gateway

---

Vintern har kommit till Shanghai, på en vecka gick det från 20°c till 5°c.

Hemma hos oss är det iskallt, det finns ingen centralvärme.
Anledningen till att det inte finns någon centralvärme i Shanghai är att Mao en gång i tiden beslutade att det inte behövs här då området räknas till en tropisk zon.
I Beijing däremot har de centralvärme.


Jag vet knappt om killarna är hemma längre för alla är inne och ruvar på sina rum.
Enda livstecknet är snabba steg, någon som säger "brr" och en dörr som stängs igen.

Ayi = hushållerska, städerska.

När jag kom till Shanghai och fick höra om att alla mer eller minder har en "ayi",
tänkte jag som de flesta andra svenskar i Sverige
"man kan väll hålla ordning på sin egen skit".

Det är mer ovanligt än vanligt att INTE ha en ayi i Shanghai.
Ofta ingår en ayi i hyran för de som är expats.
Hon gör precis så mycket som man ber henne om;
städar, diskar, tvättar kläder, lagar mat...

Hemma hos oss; "Tre män och en babe" så har vi en manlig hushållerska

Då jag nu har tre killar så har jag även fått tre svärmödrar.
En av dem är här nu och ikväll har vi haft symöte.



Jag fick låna en stickbok, garn och stickor av en kompis här om dagen och såg det som ett bra tilfälle att slå mig ner i soffan och få expertråd då jag för första gången skulle använda dessa.



Vi har stickat i 4 timmar ikväll.

Hon tyckte att jag lärde mig fort och sa flera gånger
"Oh sweet heart, now you get it!"

Killarna tyckte också att jag var duktig och förväntar sig var sin halsduk till jul.

De passade upp på oss ikväll med bakgrunds film, te
och den Canadensiska nationaldrycken. Spetsad.



Både jag och hon ser fram emot nästa symöte

---

Förord:

Jag har inte skrivit på ett tag pga av att jag har flyttat och därmed haft fullt upp.
En av anledningarna är också att jag har varit fly förbannad och inte velat blogga med risk för att häva ur mig något jag senare skulle ångra. Nu har jag samlat mig och nedan delar jag med mig av veckan som gått.

19/10 måndag

Jag tog beslutet att tacka ja till ett nytt boende. Det var aldrig tyst hemma, var det inte någon som tutade utanför så var det något som smällde. Annars kom oljudet inifrån i form av deras tjatter och musik samt smaskande när de åt. Jag sa till flera gånger men det blev ingen bättring. Sedan Lareina flyttade in förändrades även stämningen mellan mig och June. Det blev som mellan tre tjejer i åk. 3 på lågstadiet. De slutade säga hej då när de gick ut, de frågade inte om jag ville följa med osv. De bildade ett litet "team". Jag tog aldrig illa upp, ibland tyckte jag det var skönt att slippa säga "nej jag följer inte med". Vi uppskattade sällan att göra samma saker ändå.

Det var ändå ett svårt beslut att fatta då jag lämnade mina rumskompisar lite i sticket.
Jag rådfrågade ca 7 personer som alla sa samma sak:
Var egoistisk i detta fallet och flytta!

Både jag och June stod på kontraktet på den förra lägenheten. Kontraktet var på 1 år, vi hade betalat en månadshyra som garanti och uppsägningstiden var på 1 månad. Jag bröt kontraktet och därmed villig att ta konsekvenserna. Det som inte kändes ok var att Lareina flyttat in, hon hade inte något kontrakt och hade inte råd att ta över mitt rum. Jag försökte komma på lösningar, föreslog tusen saker men inget passade. Vi satt uppe halva natten och pratade. Hon kunde inte acceptera att någon annan flyttade in, inte heller June kunde acceptera detta. De kunde inte heller tänka sig att flytta då de inte trodde att de kunde hitta något lika billigt med samma avstånd till skolan. De kollade inte ens upp det, utan trodde bara. Dessutom var det obekvämt för dem att flytta nu när terminen har börjat. June föreslog att jag och hon ska betala en del av Lareinas hyra så hon har råd att bo kvar. Självklart var inte det att tänka på för min del men jag sa att jag förstår problemet och gör allt för att försöka komma på en lösning.
De var inte lätta att sammarbeta med...

Jag inser hur olika vi ser på pengar. För mig är det värt att förlora en garanti för att trivas. Deras vän som vantrivs i sin lägeneht kunde inte tänka sig att flytta in hos dem istället för mig pga att hon förlorar sin garanti. Dessa tjejer är rika, näst intill ekonomiskt oberoende.

På kvällen gick jag på avskedsmiddag för tjejen vars rum jag skulle ta över. Alla "flatmates" var med och jag hade jätte trevligt och tyckte att det skulle bli så roligt att flytta. Det är tre killar från Canada och Amerikat, de jobbar som engelskalärare och en som fotograf. De är i 25-års åldern. Lättsamma, lite nördiga och väldigt roliga. En av killarna åker till Hongkong i veckan för att ta emot ett pris som bästa student på sitt Universitet, 23 släktingar från Canada och Europa kommer närvara. Föräldrarna kommer även att närvara på våran Halloweenfest på söndag!

20/10 tisdag

Jag anmälde på skolan att ett rum är ledigt och de lovade att höra av sig om någon student söker nytt boende.

När jag kommer hem säger June och Lareina att jag inte får flytta. Att hyresvärden inte accepterar att jag flyttar. Jag ifrågasätter givetvis varför jag har betalat en garanti på kontraketet om jag inte får bryta det osv. Jag säger allt jag kan komma på för att för att de ska förstå att jag har rätt att flytta. Jag säger att jag gör allt för att hitta en ny rumskompis till dem men att dem inte sammarbetar med mig vilket gör det så svårt för jag känner inte till eller förstår kinesiska hemsidor för sådant. Jag blir hänvisad till "Chinese traditional". I Kina så bryr sig hyresvärden om dem som hyr. I detta fall vill inte hyresvärden att June bor med någon främling för att hon bryr sig om Junes säkerhet. Jag sa att det inte är mitt problem och att jag inte märkt av att hyresvärden brytt sig om min säkerhet alla gånger de glömt att låsa ytterdörren den senaste tiden. Dessutom var jag en främling för June när vi flyttade ihop. Jag ifrågasatte också varför det finns ett kontrakt om allt handlar om hur mkt hyresvärden bryr sig.

De är inte bra på att besvara frågor men de är bra på att prata bort dem.

De hotar med att ringa hyresvärden och boka ett möte,
jag säger att det är en bra idé och ber dem göra det.

Min lärare i kinesiska var helt på min sida i detta fallet när jag rådfrågade henne. Då min hyresvärd inte pratar engelska så skrev hon ett brev som framförde min vilja. Jag frågade även Isabelle hur jag skulle bete mig på mötet.
Hon sa "In China we have a saying: First be friendly then be angry".

Jag är så arg och frustrerad hela dagen för att jag blir motarbetad och oförstådd. Sedan blir jag arg när jag inte har kontroll. Även fast jag vet att jag har rätt enl. logiskt tänkande så kan jag inte vara säker på att samma regler gäller i Kina. Här är ingenting omöjligt. På kinesiska är "logic" snarlikt engelskans för att det är taget från engelskan pga att det inte existerar på kinesiska. Innebörden av ordet existear alltså inte. Här säger man "Chinese logic" vilket är något helt annat.

När jag kom hem på kvällen var det en spänd stämning. De var så sura på mig vilket jag förstår samtidigt som jag inte tycker att jag förtjänar det med tanke på att jag gör allt för att lösa problemet för dem även fast jag inte behöver.

Jag leker lite med elden och frågar om jag får berätta en historia för dem.
De lyssnar till min historia:

"Jag och min förra kille bodde i en lägenhet ihop. En dag kom vi fram till att vi ville gå skilda vägar. Jag flyttade hem till min mamma o pappa men han gillade verkligen lägenheten och han hade råd med den själv så han bestämde sig för att bo kvar. I annat fall hade han också blivit tvungen att flytta alt ha en inneboende. Vi båda stod på kontraktet, men efter att han gjort sitt val att bo kvar så tog han över det och betalade kommande hyror och räkningar själv. Vad tycker ni om den här historian?
Rätt eller fel?"

Efter det brakade helvetet loss... De fattade poängen men det här var tydligen en helt annan situation än den som vi befinn oss i.

1. Vi var ett par. Jag sa att det spelar ingen roll, vi båda stod på kontraktet och det är det som är poängen. De envisades med att han tog över kontraket för att vara en gentleman. Jag försökte förklara på flera olika sätt att så inte var fallet utan att han tog konsekvenserna av sitt beslut.

Kulturkrock: Senare fick jag veta att i Kina så står killen för allting när man flyttar isär. Vi anser att det som vi har betalat för är vårat, men så är det tydligen inte här utan här får tjejen allt av killen då man flyttar isär. Nu inser jag att det var ett dåligt exempel för att få dem att förstå. Men de skulle aldrig försöka förstå att det är annorluda i mitt hemland, det är en viktigt och avgörande orsak till varför jag inte kan bo med dem längre.

2. För 1000 gången blir jag hänvisad till "Chinese cultur". I Kina så bryr sig hyresvärden om dem som hyr.

De tror att jag är lättlurad och helt dum i huvudet som inte har frågat mig för. Jag hade vid det här laget frågat 3 kineser om denna situation som alla skrattat och sagt att i detta fallet är Kina som övriga världen.

Kulturkrock: I Kina handlar allt om pengar. Jag anser att jag har varit ärlig och sagt precis hur jag känner, förklarat precis varför jag flyttar osv. Jag har försökt hjälpa dem, sagt att jag mår dåligt över beslutet osv. Men allt de ser är att de förlorar pengar och gör allt för att undvika det, tom ljuga för att få mig att stanna.
Förståelse och medlidande = 0.

Jag fick inte svar på någon av mina frågor men jag fick mig en ordentlig utskällning för att vara egoistisk den kvällen. Åter med höga, gälla skrik. Jag är ovan vid att folk skriker åt mig och tog väldigt illa upp. Jag har vant mig vid att de låter som sälar "Uohh, uhh!" när de vill väcka min uppmärksamhet. Jag tycker det är otrevligt men har funnit mig i det under en lång tid istället för att säga "Du kan tilltala mig med Ellinor".
Jag sa att mitt straff för att vara egoistisk och bryta kontraktet är att förlora garantin och jag kan ta det pga av att det är mer värt för mig att trivas och känna mig "hemma" någonstans samt bo med folk som kan ta och ge kritik på ett bra sätt. Att kunna sova om nätterna är också viktigt för att jag ska må bra. Jag står för att jag är egoistisk och tigger om förståelse. Jag fick höra att jag inte försöker förstå dem, jag sa att jag förstår precis men att de är dem som inte samarbetar och jag måste i detta fallet tänka på mig själv men tillsammans måste vi hitta en lösning.

Jag sa att jag alltid försöker förstå dem, att det är dem som inte försöker förstå mig. Jag tog upp köks-exemplet igen och fick åter en utskällning för att jag flyttat på hennes grejer (!!!). Hon skrek på mig att hon känner att jag aldrig har respekterat henne, när jag lugnt bad henne ge ett exempel på det så smällde hon igen dörren till sitt rum efter att ha skrikit att hon inte vill prata mer med mig. När jag skrek tillbaka att det är precis det jag menar; du försöker inte ens förstå att i mitt hemland är det snällt att flytta på saker som man riskerar att slå sönder!!!
Sedan brast jag i gråt av ilska och trötthet.

Det är en så låg nivå och jag hugger i sten
(men tillskillnad från Lars Winnerbäck så börjar jag inte se en kontur)

21/10 onsdag

Jag flyttar lite grejer under dagen och jag inser att jag kommer att älska mitt nya hem.
Det är en två våningslägenhet på övertsta våningen i ett hus. Jag möblerade om i rummet och började sätta en personlig prägel. Jag bor på 21:a våningen. Det bästa med mitt rum är att jag har ett fönster man kan sitta i och titta ut över staden. På övervåningen finns ett till sovrum, toalett och ett arbetsrum som jag får pga att ingen annan använder det. Övervåningen är som en balkong man kan stå på och titta ner på undervåningen. Räckena är pråliga, näst intill smaklösa. Jag gillar det. Killarna säger att jag får "gå loss" i lägenheten med mina grejer. Det var flera killar som ville flytta in men de ville ha en tjej för att få lite ordning, reda och uppförande.
För den som tror att jag åter kommer att störa mig på att det är "orent" har fel för vi har städ-, disk- och tvätthjälp 3gg/v.



På kvällen var det avtalade mötet med hyresvärden.
En klasskompis till mig var med som tolk. Jag förstod ju att June och Lareina annars skulle översätta som de ville för att förhindra att jag flyttar. Till min glädje så är hyresvärden på min sida, hon säger att jag är vacker och snäll, hon säger även att jag har gått ner i vikt. Sedan sa hon det viktigaste: att hon inte såg några problem med att jag flyttar. Jag inser då för första gången att de ljugit för mig hela tiden för att jag ska stanna kvar för att det är bekvämast för dem. De har även ljugit om att det var okej för hyresvärden att Lareina flyttade in, därmed är garantin redan förbrukad för att de bröt kontraktet före mig.
Hyresvärden var arg på dem och inte på mig. Snopet. De förlorade ansiktet.

---

22/10 torsdag

Under 8 månader har jag och June bott ihop. För henne var pengar värt mer än våran vänskap. Åter igen så poängterar jag att hon är rik, rik som ett troll. Vänskapen existerar inte längre.

Under 8 månader har jag fått lov att använda Junes vattenkokare i köket. Den flyttades in på hennes rum. Hon tog även in tvålen från badrummet till sitt rum.

Varje gång jag var i vardagsrummet/köket så gick hon in på sitt rum och låste dörren.

På morgonen när de gick till skolan stod fortfarande deras ägg och kokade på spisen, jag rusar efter och säger till med sur min.

När jag kommer hem sent på kvällen är ytterdörren öppen. Det var inte första gången detta inträffade.

Jag längtar efter mitt nya hem.

---

23/10 fredag

Jag flyttar sista lasset.

Jag känner mig fruktansvärt motarbetad i denna löjliga situation, som jag tillslut "vann" men som ablsout inte hade behövt sluta så här. Det är en så låg och barnslig nivå i hur de behandlar situationen, jag orkar inte gå in på alla detaljer.

Jag tog med mig precis allt som var mitt, även saker som jag inte behövde och ärligt talat så var det enbart för att djävlas. Jag krävde även pengar för den ram som de råkat göra sönder för mig för länge sedan.
Då sa de "We didn't know swedish people treated friends like this."
Förlåt Sverige!

När jag skulle stänga dörren för sista gången tilltalar June mig för första gången på länge: "Glöm inte dina sopor".
Jag säger att det inte bara är mina sopor. Ack så fel jag hade. När jag tittar i soppåsarna så har de samlat och sparat alla mina sopor under veckan dvs mina bananskal, äggskal, använda förpackningar osv i enskilda påsar.

Jag varken skrattar eller gråter, jag kände mig ganska apatisk.
Jag hör inte hemma på den här nivån.

---

24-25/10

Jag har fått en nystart i Shanghai.
Som sagt: "När nya dörrar öppnas så smäller jag igen gamla".

Jag har sovit ut för första gången på 2 månader.

Skylten utanför huset:



Jag och Therese har jobbat en del i helgen.
Jag känner att jag behöver engagera mig i något och det hon har att erbjuda är riktigt kul.

Jag haft fullt upp med att packa upp och få ordning. Jeremy som också bor på övervåningen förstår inte hur jag och min lilla kropp har klarat av att möblera om säng, skrivbord och garderob helt själv flera gånger om. Nu är det bara nya gardiner och kuddar till mitt mys-fönster som saknas. En symaskin till mitt arbetsrum hade inte varit fel heller...

---

Efterord:

Jag vet att både June och Lareina hatar mig. De har talat sitt tydliga språk. Jag tar inte åt mig, först gjorde jag allt för att lösa problemet, jag hade dåligt samvete och ville fortsätta vara vänner. Men det är inte lätt när man blir motarbetad och oförstådd. "First be friendly then be angry".  Jag tänker aldrig mer utsätta mig för något liknande.

Jag har varit arg och full av hat hela veckan, jag har aldrig tidigare känt såhär. Men jag tror att hat någonstans grundar sig i okunskap. Dagens kinesiska lektion bestod därför mer av kultur/samhälle än språk. Nu förstår jag varför de agerade som de gjorde, jag kan acceptera det och lämna det bakom mig. Jag känner ingenting mot dem personligen och tar inget personligt av det som inträffade. Men de kommer aldrig att förstå varför jag agerade som jag gjorde. De har ingen livserfarenhet alls. De har aldrig varit utanför Kinas gränser och mött en annan mentalitet. Jag tycker mest synd om dem och känner tacksamhet för att jag är öppensinnad och har fått växa upp i en annan värld än deras.

Amen.

---

Det var kärlek vid första ögonkastet i lördags kväll!

När nya dörrar öppnas så smäller jag igen gamla.

Fortsättning följer...

---

Jag är som bekant ansvarig för köket hemma. Det uppstår konflikter om saker som jag aldrigt kunnat ana att jag skulle behöva höja rösten för vid 24-års ålder.

Jag storstädade köket en tisdag. Allt skiner och blänker. Det finns inga oljefläckar runt spisen eller de närmaste kvadratmetrarna. Det används mycket olja i kinesisk matlagning. Jag accepterar det. Det ligger inte längre skal runt om de två papperskorgarna på golvet. Kineserna skalar ALLT och har svårt att pricka soptunnan. Jag kan ta det även fast det är otroligt svårt att få bort när det torkat in i golvet. Jag hade torkat upp alla små intorkade spillfläckar som med jämna mellanrum infinner sig på köksbänken och som ej trokas upp av vederbörande. Jag tackar Gud för Mr Muscle. Då de skvätter hej villt med vatten i köket så blir det små pölar på golvet som de sedan klafsar runt i med sina "Hello Kitty" tofflor och lämnar smutsiga fotavtryck på golvet. Fram med moppen. Jag hade samlat ihop alla små påsar med salt, kryddor och små grönsaker som legat utspridda till höger och vänster. När jag diskade så råkade jag stöta till berget med ren disk som bara blir högre och högre precis intill diskbänken på fönsterbrädan, så det trillar ner en massa ätpinnar m.m i diskhon. I Kina äter man alltid flera små rätter och det går åt mycket porslin både vid tillagning och servering. Disken är torr så jag samlar ihop den och ställer den på köksbänken redo att ställas in i skåp och lådor som en pik till mina sambor samt för att undvika att slå sönder något.

Kommande morgon när jag kommer upp och ska laga frukost är denna rena disk inte inplockad utan upptar fortfarande hela köksbänken + att det har tillkommit massa nytt pga att de redan har ätit frukost. Då menar jag både nya köksredskap och fläckar på köksbänk och golv. Dvs att det inte finns någon plats för mig att göra frukost eller röra mig på och då pratar vi fortfarande om det köket som jag dygnet tidigare storsädat. Klockan är 07:00. Tre djupa andetag.

"June can you please come for a moment..?!" Jag frågar henne så pedagogiskt och snällt jag kan till situationen räknat, vart hon hade tänkt att jag skulle laga min frukost.

Hon svarade att iom att jag har flyttat deras grejer från fönsterbrädan till köksbänken så kan jag inte stå där. Det är bara för mig att flytta tillbaka dem igen så får jag plats.

"Så ni ska inte plocka in era grejer i skåp och lådor?"

Nej det är obekvämt för dem att ta ut och in dem hela tiden, de skall stå framme! På fönsterbrädan!

Jag frågar igen: "Även fast ni bygger berg och det är torrt? Även fast de är i vägen när jag diskar och riskerar att slå sönder dem?"

Svar: Ja. Hon säger att hon aldrig skulle få för sig att flytta på mina grejer.

Vid det här laget har jag tagit seden dit jag kommit och pratar därför inte i en lugn och harmonisk stämma utan vi skriker mer eller mindre i mun på varandra. Hennes tonläge går inte att beskriva men föreställ dig en mycket gäll men självsäker, anklagande röst som bryter på ”chingelska” med ett ansiktsutryck som utrycker: ”Är du dum i huvudet eller?!” Det är ömsesidigt.

Jag säger att hon inte BEHÖVER FLYTTA MINA GREJER FÖR JAG HAR SÅ FÅ OCH DESSUTOM PLOCKAR IN DEM NÄR DE ÄR TORRA!

Sedan tar jag fram min pedagogiska och något barnsliga ådra och plockar fram allt mitt porslin, sprider ut dem på de få tomma ytor som finns kvar och frågar: "VILL DU ATT DET SKA SER UT SÅ HÄR?!"

Hon säger att när det bor tre personer här så får jag acceptera att det är mer grejer.

Jag svarar att när det bor tre personer här så krävs det att vi tar vara på våra grejer bättre och visar hänsyn till varandra. För mig är detta glasklart. Uppenbarligen och ett av mina kulturdrag.

Hon argumenterar med att de använder grejerna varje dag och det tar tid att ta ut och in dem ur skåp och lådor. Det är jobbigt.

Jag förklarar att jag inte kräver att de gör det varje dag men åtminstone ett par gånger i veckan och när berget börjar fallera för jag vill inte slå sönder något. Samt vill jag få plats.

De förstår inte. Fem minuter senare när det hade lugnat ner sig fick jag frågan varför jag vill att de plockar undan efter sig.

Till pudelns kärna: Till vana har kineser (jag drar alla över samma kant) att alltid ha allting framme för det är mer bekvämt. De tänker inte på någon annan än sig själva och sina vanor. Bara en enkel sak som att torka upp efter sig finns inte inprogrammerat. Jag kräver inte mycket men iaf ett rent och så hygieniskt kök som möjligt i detta smutsiga land. Jag får tigga om respekt, jag har gått igenom innebörden av hänsyn och respekt från noll. Jag vet att jag har flyttat till Kina frivilligt, jag accepterar allt som händer utanför min ytterdörr men hemma ska det vara harmoni och min röst ska vara lika mycket värd som deras. Så fort det är något jag ifrågasätter så hänvisar de till "It's chinese traditional" eller "In China we have a saying". Jag har lust att skrika "Think ouside the box!!!" Jag har meddelat att i Sverige har vi också ordspråk; "Var sak har sin plats". Jag har refererat till IKEA där de båda har varit. "I Svenska hem ser det ut som på IKEA, rent och prydligt. Vi använder lådorna och skåpen till förvaring. Förstår ni nu vad jag är van vid, hur jag vill ha det?"

Då säger de "Aha, så du prioriterar att det ser rent och fint ut men är mindre bekvämt?"

Tre djupa andetag.

Detta inträffade för över 3 veckor sedan nu. Det tog 10 dagar och ett lov innan June ens tittade och tilltalade mig igen. Jag som trodde jag var en långsynt person... Det här är ju inget annat är barnsligt.

---