Gott nytt år!


Förra året vid den här tiden låg jag hemma med ett jack i
huvudet efter ett blodtryckfall i badrummet...

Idag är det andra bullar!!!

Länmade in denna bilden på fabricmarket:



Och nu har jag och en av mina sambor precis gjort oss iordning för kvällens event!


 

Önskar er alla ett riktigt gott nytt år!

 

 


 


Konsten att hantera en dålig dag


Jag har tidigare skivit om komplimanger och komentarer.

Här om morgonen möttes jag av en kollega som utbrast: "you look too bad!"
Jag tittade mig i spegeln och tyckte mig se ut som vanligt, kanske något mörk under ögonen.
Den lilla söta kollegan fortsätter: "Are you tired? you look so tired!
When did you go to bed yesterday? Why are you tired?"
Gång på gång upprepas dessa frågor och det spelar ingen roll hur snällt
jag svarar eller hur tydligt jag visar att dessa frågor inte uppskattas.
Då jag fick höra det för femtioelfte gången:
"Oh my god you look too bad today" fick jag ett mindre psykbreak:
"YOU ALDREADY TOLD ME THAT, ENOUGH!
Responsen: "Happy, happy, be happy"

Sedan när den andra kollegan drar ett av sina skämt så gav jag henne mördarblicken istället för ett falskt skratt: ”Haha so funny. My friend told me a story: A policeman bougth a new car, at the policestation everyone called him ”plastic outside” because the car quality was so bad. Haha. And then the policeman said: The name of my car is Transformer. He will turn into a human at night. Haha.


Jag fick lära mig redan då jag jobbade i kassan på ICA att när man har en dålig dag så ska man svälja alla dumma kommentarer och klämma fram ett leende istället. Vara extra käck, glad och trevlig – agera motsatsen och det hjälper! Utstrålar man positiv energi så blir man glad. Svårare än så är det inte.

 

Men just den dagen hade jag behov av att avreagera mig och detta genom att höja rösten en endaste gång och inte dra på mungiporna mer än vad jobbet krävde.

 

 


 

 


Mobilnumrets betydelse


Här om veckan så bytte en kollega till mig mobilnumer.

Varför?

Hennes pappa sa varje gång han ringde henne att numret inte var bra för henne.

Varför?

Han hänvisade till en formel som tillslut gav en siffra 1-80 som man
kan kolla upp betydlesen för på en lista (vem som gjort listan är okänt)

Formeln:

Ta de fyra sista siffrorna i ditt numer
(4415 i mitt fall):

4415/80 = 55.1875

55.1875 - 55 = 0.1875

0.1875 x 80 = 15



15 betyder att om jag gör affärer så kommer dessa blomstra!
Om jag bestämmer mig för att börja göra affärer så kommer jag kunna uppnå något stort,
det kommer gå bra för mig.

Nr 15 är ett bra nr, mitt mobilnr är ett bra nr även fast det har en massa 4:or!
Hon sa att jag kan byta om jag vill. Men det vill jag inte.
Tror på intuitionen istället för efterkonstruktionen. 



Dagstidningen


I Shanghai sätts dagstidning upp så här på sina ställen:






Roligaste julklapparna


En annanas-plupp-borttagare



Ett måttband





Sist men inte minst handvärmare:



Man kopplar in dem i datorn och de värms upp!



God Jul!



Igår eftermiddag satte vi på julmusik på kontoret och jag bjöd på glögg och pepparkakor.


Jag fick julkänslor även fast det var 14°c ute och ingenting
annat kunde avslöja att det var dagen före dopparedagen!



I taxin hem tänkte jag på att jag inte köpt en enda julklapp i år och kände mig ganska dålig.
Tänkte på all julhandel i väst som inte engagerat mig alls julen 2009. Det är tanken som räknas och jag hade ju kunnat skicka hem något litet. Mina tankar på en svensk trygg jul och dåliga samvete kom av sig när vi stannade för ett rödljus och det åkte förbi en man utan ben på en skateboard på trottoaren. Han tog sig fram sittandes med hälp av armarna. Smutsig, ruffisgt hår, med en plåtburk i handen. Han tittade upp på mig där jag satt i taxin och åkte sedan vidare.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt egentligen, kontrasterna öst/väst blir iaf ofta väldigt påtagliga och man påminns dagligen över hur lyckligt lottad man är. Gör jag någon lyckligare av att skicka en julklapp? Jag fick i den stunden mer dåligt samvete för att jag inte shoppat julklappar i syfte av att det gynnar de fattiga i det långa loppet. Jag saknar inga primära behov, inte ni heller. Våra problem är faktiskt lyxproblem (men ska därmed inte underskattas). Jag hoppas att jag aldrig blir så "hemmablind" att jag slutar se det ur båda mina hemländers synvinklar. Den insikten och känslan får man kanske främst i juletider i Sverige, när man är samlas med familjen, äter och dricker gott och delar ut julklappar. Det är familjen, vännerna och tryggheten som räknas och får en att inse hur lyckligt lottad man är. Man inser vad man har, men vad man inte ser är hur andra har det.

Senare på kvällen pratade jag med en utav mina bästa vänner. Tjejen som alltid kommer att ha en speciell plats. Och jag kunde inte fått en bättre julklapp än glädjen över att få veta att nästa jul så kommer hon att ha en egen liten familj att fira julen med!
Och jag vet redan nu att den lilla är lyckligt lottad ♥

Jag har tackat nej till två fester i em/kväll för att fira jul med tre svenska par. Jag ska äta julmat och fira så traditionellt som det bara går här på andra sidan jorden. Tror t.o.m att Kalle kommer att visas!

Jag önskar alla en riktigt God Jul!







Byggarbetsplats


Ett av mina första minnen ifrån när jag kom till Shanghai är byggställningarna som är gjorda av träpålar.
Satt i taxin från Pudongs flygplats, nyanländ och såg dem överallt!
Jag ser dem fortfarande överallt då det byggs om i stadens alla hörn.

Jag funderar ofta över deras säkerhet och förundras över konstruktionen.
Undrar över hur lång tid det tar att få upp dem och hur man monterar dem.

Tog en bild i somras som jag tycker är jätte fin:



Önskar att jag hade stannat längre och följt ställningens delar
då de hivades upp och lades på rätt plats.

Jag kan inte låta bli att tänka på avsnittet om Askungen på julafton när jag tittar på bilden.
I detta fallet är det kineser och inte möss som står redo att ta emot och skicka vidare...




I hissen


Jag åker inte bara mer taxi sedan jag flyttade till Shanghai,
jag åker även hiss flera gånger om dagen.

Tidigare har jag skrivit att nr 4 ofta saknas i hissarna.
En knapp som kineserna inte kan vara utan är däremot den här:

 

Jag tror aldrig att jag har observerat den knappen i Sveriges hissar.

Det tar inte många sekunder innan alla klivit in i hissen och någon trycker på denna
knappen för att dörrarna ska gå igen fortare.

Det är alltid någon som trycker, ofta flera samtidig
och jag har kommit på mig själv att trycka av ren reflex då jag åker själv,
även fast jag är mycket skeptisk till att dörrarna verkligen stängs fortare...





Vinnaren är korad



Jag måste medge att jag är lite besviken på deltagarantalet på min tävling!

Kan det bero på att täveligen var för svår/lätt? Eller att ni inte ville ha en sådan?

Vinnaren är korad: Grattis Sara!

Du kommer inte bara få detta hårband då vi ev. ses till våren utan även en stad i glas à la Shanghai! Haha



Taxi


Taxibilarna i Shanghai är av märket Volkswagen santana 2000

 

Taxametern börjar på 12 RMB och kostar sedan 2,4O RMB/km

Då man pratar avstånd i Shanghai pratar man ofta i taxipris.
Innan bodde jag ca 30 RMB från Down Town. Nu bor jag ca 10 RMB närmre. 




När man sätter sig i taxin är det en röst som säger:
"Hello passengers, welcome to take my taxi! Please fasten your seatbelt!"
(oftast finns det inget bälte)
Och när man är framme säger en röst :
"Please don't forget your receipt and belongings"



I varje bil har föraren/bilägaren ett kort,
jag brukar roa mig med att jämföra kortet i taxin med föraren.



Chaufförerna har också med sig te i bilen



Idag åkte jag med en riktig galning



Han tutade i ett.
Vi var nära att krocka.
"Oooo" skek jag och flög in i sätet framför.



Framsätet har ofta en TV på baksidan av nackstödet, den har tryckskärm och man
kan välja vilken reklam man vill titta på. Man kan även trycka av och på ljudet.





Mest av allt gillar jag att åka med chaufförer som har vita handskar på sig.



På många platser i staden finns det taxiköer




Och en som jobbar som "taxivinkare" såklart



Det finns gula, vita, gröna, blå och röda.
De röda ska man inte ta, de kör omvägar.





Jag gillar när man får taxichaufförer som pratar mycket och skrattar glatt, även fast man inte förstår.
Eller dem som sjunger. Här om veckan åkte jag med en mycket trevlig och glad man vars skratt lät som Långbens, han frågade en massa frågor, bl.a. om han fick lov att prata i mobilen samtidigt som han körde. Det gör de ofta och högt.






Forever is gone 4-ever


Ja nu är det ett faktum: Min cykel "forever" är borta för alltid!

Minns när jag kom hit i feb och Therese frågade: "Ska du inte köpa en cykel?"
Jag svarade: "Är du galen?! Aldrig i livet!"

Några månader senare så gick jag till Carrefour
och inhandlade en och det har jag inte ångrat!


Den har användts varje dag, vilket har lett till att jag har lärt känna stadens gator ganska bra.

Jag blev påkörd en gång i Borås när jag cyklade. Citys utfart i Knalleland, som så många andra. Jag blev påkörd av en minibuss på cykelvägen. En annan gång så fastnade min stortå i framhjulet när jag cyklade barfota vilket ledde till en mindre cykelolycka. Risken för olyckor känns mindre här...
Trafiken må vara kaotisk men det finns en rytm i kaosen och vana trafikanter. Jag känner mig inte alls rädd på sadeln i Shanghai tillskillnad från i Borås. Det är med ett leende på läpparna och med en stark känsla av att jag lever som jag trampar på.

Jag tar med mig många fina, fina minnen på Forever...














Jag med "Forever", Therese med "Daisy" kvällen då vi cyklade
mellan barerna i våra svarta puffkavajer



Jag fick en "tillsägelse" en gång

Fick punktering, och bytte däck

Den blev bortrövad en annan gång

Jag fick inte lov att parkera cykeln i trappuppgången i min förra lägenhet...



blev hänvisad till cykelgaraget istället








Ja, jag saknar Forever...
Måste smälta stölden innan jag kan ersätta den med en ny.
Tänka efter om jag vill ha något liknande igen eller kanske byta upp mig?





Forever besparade mig många taxiresor och berikade mig med många upplevelser





Coca Cola reklam


 

 


 


Komplimanger och kommentarer


Idag har jag och Helen jobbat ihop igen efter 2 dagars uppehåll. Hon stormade in i butiken, synade mig från topp till tå, ifrån flera olika vinklar och sa: "Pretty girl, you have become so beautiful!" Jag tackade artigt och kom på mig själv att ta ett djupt besvärande andetag. Senare på dagen utbrister hon oroligt "Oh my god your face is too red, really!". Och när vi gick hem "Oh Pretty, your scarf is too thick". Vad svarar man?

Ibland känns det som att hela hennes universum
kretsar kring hur jag ser ut för stunden.

Jag och en svensk kompis hade en lång diskussion om just
komplimanger och kommentarer här om dagen.
Vi är överrens:
Det blir lätt för mycket och för påfrestande.

Ja, det må vara ett lyxproblem men fortfarande påfresande. Låter det konstigt?

De observerar en hela tiden, försöker hjälpa till och kommenterar...

Hjälper jag kunder i butiken är de där och tar hand om de provade kläderna åt mig. Hjälper jag någon kollega får jag höra att jag är "magnificent".
Påbörjar jag något i butiken kommer de och tar över "I'll do it, I'll do it for you"

De vill ju bara väl men för mig som vuxit upp i landet "jag kan själv" blir detta faktiskt många gånger ett problem. Jag däremot får aldrig hjälpa till vilket är frustrerande då jag fakstiskt är effektivare, mer organiserad och fysiskt starkare än majoriteten samt gör det bättre själv. De gånger jag hjälper till ändå efter en lång övertalningsprocess eller snabbt initiativ, drunknar jag nästan i beundran och tacksamhet. Även fast jag helst skulle vilja klargöra att de i mina ögon och öron överdriver något så oerhört så väljer jag att svara "thank you" eller "you're welcome" vilket sparar min energi, vilket får mig att inse att jag faktiskt gjorde något som uppskattades, även om det bara rörde sig om att hitta ett par svarta byxor i stl S.

Varför ska det vara så svårt att ta emot komplimanger?
Varför ska det behöva vara energikrävande att höra
någonting positivt flera gånger om?
Varför tillåter man sig inte att känna sig bra och duktig över småsaker?

Min kompis berättade att hon vanligtvis reser med en ovanligt stor väska, det påpekar såklart kineserna "Oh vilken stor väska du har, låt mig hjälpa dig med den." Hon tackar alltid nej förklarar att hon kan ta den själv. De ger sig inte. Tillslut blir hon övertalad och får då höra "Oh vad tung din väska är."
Grr! Men-erbjud-dig-inte-om-du-sedan-ska-klaga-jag-sa-att-jag-kan-själv-!
Välvilja + fakta som gör oss irriterade, liknande situationer som upprepas gång på gång kan driva oss till vansinne. Jag undrar varför vi inte bara kan ta det för vad det är: Ja, väskan är tung. Ja, jag gjorde någon glad när jag tog fram ett par byxor i stl S. Punkt. Inga egna reflektioner, inte döma. Bara punkt.

Samma kompis har nyligen varit ute och rest med en kinesiska som hade kommenterat precis allt ifrån vad hon köpt till vad hon hade för tandkräm, i över en vecka. Då hon sa ifrån på ett vänligt sätt flera gånger om att hon inte uppskattar att bli kommenterad fick hon som svar "men jag vill ju prata om något". Prata om vädret istället, eller vad som helst men inte om MIG.

Nej för oss är det inte okej att någon tar sig friheten att lägga sig i hur vi är, vad vi gör, hur vi ser ut. Jag blev van vid det då jag bodde med en kinesiska och när jag reste med denna i 2 veckor. Då jag lade på mig några semseterkilon fick jag höra att "my as was getting bigger". Och ja: det var sant. Men nej: säg det inte till mig.
Prata-hellre-om-vädret-!

Varför vill vi inte lyssna till fakta om oss själva?
Varför kan detta driva oss till vansinne?

Innan vi gick hem idag så frågade Helen mig om jag ville följa med henne och hennes vänner på middag. Jag tackade så mycket men svarade sanningsenligt att jag rednan hade andra planer. Då fick jag lyssna på ett långt utlägg: "Oh you are always so busy, it's because you are so pretty! You have so many friends, everyone want's to have dinner, lunch with you because you are beautiful, really! Or ask you out and treat you when you go to bars . Oh pretty, pretty Ellinor you are magnificent". Jag får även åter igen lyssna på ramsan om mina stora ögon, långa ögonfransar, lilla ansikte och höga näsben.

Tre djupa andetag. "Thank you".



Sms från en leverantör



Den senaste månaden har jag varit i kontakt med flera suppliers i Shanghai.

Det har lockat fram många skratt...

Då de har ringt upp mig och jag verkligen inte förstått någonting av vad de har sagt så har jag bett dem skicka ett sms istället.

Ett exempel:



.......



Kineserna säger alltid "I am..." istället för "this is..." i telefonen
Och "i'm glad to meet you" även fast man inte har träffats




Julmys


Idag blev hembjuden på lunch hos en av mina föräldrars vänner som nyligen flyttat hit.

Jag klev in i ett varmt svenskt hem. Med en gran och flera tomtar tomtar, julstjärnor.

Jag blev bjuden på glögg, kycklingfilé och rotfrukter, jordgubbar med glass.

Hon gav mig en väska som mina föräldrar skickat med dem.
Jag hade bett om en pärm men fick också en massa julgott!
Den kunde inte kommit en bättre dag än just idag.

 

I väskan låg även några andra saker som de listat ut att jag saknar...

Di Weekend har jag tänkt flera gånger att jag verkligen saknar,

utan en uttalad önskan så finns den nu i mitt rum i Shanghai

 

 

Jag har dekorerat vårt hem med en julgran och en julblomma...

 

 

 

Killarna har ett nintendo Wii och förra veckan fick vi Super Mario Bros som vi har spelat många kvällar det senaste vilket också är jul för mig då jag många jullov har varvat detta... Känslan sitter i än idag :)

 

Ikväll ska de ha nintendofest hemma. Själv ska jag möta upp vännerna och äta en sista middag tillsammans innan jul. För att senare komma hem och hälpa dem att döda bossen...

 

 

 


 


Tävling

Gissa prylen!
Den/de som gissar rätt får en hemskickad!
Tävlingen pågår t.o.m söndag 20/12.
Vill man inte ge sig tillkänna på bloggen går det bra att mejla :)
e.sedig@gmail.com


Ett stygn av hemlängtan


Idag fick jag ett nytt schema från min chef och det visade sig att jag inte alls
ska jobba på julafton längre och inte på juldagen heller.
Och då uppstod en stark längtan efter en jul hemma.

Jag har inte haft så mycket hemlängtan under min tid här, jag tänker sällan på vad jag saknar för det gör ju bara att jag saknar det ännu mer. Och när jag är här så vill jag inte längta någon annanstans.

Jag visste att jag skulle jobba julen i Shanghai så då
är det ju dumt att tänka på allt julmys hemma i Borås.

Julmusiken. Julskinka med senap, köttbullar, prinskorv, clementiner, glögg, pepparkakor. Godiset, sega skumtomtar, ischoklad, paradis... Snö. Julottan. Juldagen. Risgrynsgröt. Raggsockar. Kalle. Sällskapsspel.
Doften av en julgran. Doften av allt som hör julen till.

Ikväll längtar jag hem.
Jag önskar att jag vaknar upp i min fina, fina lägenhet imorgon bitti.





Oh vad jag saknar att dricka nymalet kaffe i illy's espressokoppar varje morgon.
När jag blundar kan jag känna både doften och smaken.



Mitt kylskåp som är det finaste kylskåpet i hela världen.
Och den fina tapeten som jag valde ut så noga och som av en händelse matchar de gamla kryddburkarna som jag fick i julklapp -08...







Vardagsrummet med ustikt över villastan








Om jag hade varit hemma nu så hade jag tänt
kakelugnen och bjudit över mina vänner på glögg.
Glögg med massor av russin och mandlar. Pepparkakor till med olika ostar...
Eller kanske vin chaud =P



Jag hade tänt min fina, tunga och pråliga kandilaber...
och spelat jul, jul strålande jul...





Är det ett tecken på att man längtar hem väldigt mycket
om man saknar sina mattor och tavlor?




Oh mitt sovrum med den stora spegelgarderoben...







Jag saknar att bo någonstans där jag har lagt ner tid och tanke.
Haha jag saknar min personliga touch

Men mest av allt saknar jag inte alla mina materiella ting,
mest av allt önskar jag att jag är här med min familj om en vecka och två dagar ♥





Och om en vecka och tre dagar få gå ut med mina vänner! ♥





Toaletter



När jag berättade i somras för mina vänner hemma att de offentliga toaletterna i Shanghai oftast består av ett hål, så var det många som rynkade på näsan.
Det gjorde jag också i början.

Jag hade en diskussion om toaletterna med mina förra sambor och de fick mig att inse att det är faktiskt mer hygieniskt med en "stå toa". Man vidrör ju faktiskt ingenting. Kineserna tycker "sitt toaletter" är ohygieniska och sitter därför inte på dem.
Här har jag sett fotavtryck på toalettsittsen, dvs att vissa står på ringen...

Jag minns när vi var i Thailand första gången, tror jag var 12 år då, hur jag kunde hålla mig i evigheter istället för att gå på en "stå toa" för att det var "äckligt".

När jag var ute och reste i Kina både i somras och i höstas så var jag tvungen att gå på toaletter som inte går att beskriva med ord, så äckliga var de både till syns och lukt... Haha jag har kort, men tänker befria er från dessa.

Istället visar jag denna bilden som kan tyckas vara självklart för oss, men inte för alla



Drive in...



Något som man är bortskämd med i den stora staden
är hur nära man får tag på allting.

Jag har hittat en ny fruktkille på min gata

 

Här är jag stammis. Behöver sällan gå av cykeln.

Varje gång jag kommer lär han mig säga "banan" på kinesiska

vilket aldrig fastnar i mitt huvud.

Hur svårt ska det vara att komma ihåg "Xiangjiao"?!

Granatäpple är lättare för det är snarlikt med "16"; shíliu.

 

Här om dagen skickade han med en ny spännande frukt som var super god!

 

 

Här är söt man som säljer de kinesiska djuren för det året man är född,

jag är ko men kunde verkligen inte urskilja vilken som var kon bland alla hans djur så köpte fåret istället som får vara en vädur; Mitt stjärntecken.

 

 

Hemma på min gata i stan kan man få tag på allt ifrån mössor,

toalettsitsar i tyg, nötter, frukt och fåglar

(Våran lägenhet är den inringade)

 

 

 

 


 

 

 

 


Vintern är på väg


Nu är ett kallare klimat på väg över Shanghai igen...



Som jag skrivit tidigare så finns det ingen central värme i Shanghai,
det är AC:n som är enda värmekällan i huset där jag bor.
Så här om dagen när jag fick frågan av en av mina sambor:
"Eyy Ellanåår, what are you doing on saturday?
Wanna come with me to Carrefour and buy a heating element and a heating bedtick?"
så var svaret enkelt...





utbudet är jätte stort av "värme grejer".




Avdelningen med underställ och pyjamaser är också stort.
Det får bli nästa fotouppdrag på Carrefour.

Jag köpte mig en värmemadrass...



och ett super snyggt element...



Har även köpt varma sockar att ha hemma



Dessa är mina absoluta favoriter,
skit löjligt men jag kan inte sluta titta på mina fötter när jag har dem på mig








Konstruktionen är världens enklaste:
Fotsulan mot vikt kant.







Jazzdans



Igår var vi på pianokonsert på Shanghai Grand Theatre

Hélène Grimaud: Piano Recital Tickets

Efteråt blev det en mysig tjejkväll med Sara och Zuzanna på Barbarossa som så många gånger förr. Ett av våra favortiställen!

Mötte senare upp Nina på Mesa där vi slog klackarna i taket.
Insåg att jämfört med Nina så är mina danskunskaper rätt dåliga.
Med mig var det ingen som ville "battla" och jag tror det beror på att de inte såg mig som någon potentiell utmanare... Nina däremot är grym!

På dagens schema står det därför inte någon "crazy ride med Hannibal"



jag är inte redo att gå någonstans med "Handsome"



Jag ska ta på mig dansskorna och dansa jazz.




"B" står för Beginners.
Haha observera att det är Linda som är tränaren och inte "Silly".

Jag vet att det är många av er som läser detta som inte kan hålla er för skratt nu,
för ni vet att min koordinationsförmåga = 0.
Men jag tror den går att träna upp! Gör så gott jag kan...
Tidigare har jag gått på lektioner i balett och salsa i Shanghai.
Magdans är populärt här också, vilket får bli min nästa utmaning.



Skinnet på näsan


En dag prakerade jag cykeln utanför mina vänners lägenhet.
När jag senare skulle hämta den så var den borta.
Jag var säker på att aldrig mer få se den.
Tänkte att min cykel "Forever" inte alls varade för evigt.
Gick över till vaktbåset och frågade vakten om han sett min cykel.
Mina vänner bor i ett hus med hög service, där en man i vita handskar
öppnar dörren innan man kliver in i en lobby klädd i marmor.
Kände att jag kunde fråga vakterna som haft uppsikt över min parkerade cykel.
Han ringde några samtal, efter ca 10 min så kom det två
unga män med vita handskar och bar på min låsta cykel.
"Är det den här som är din?" Jag blev förvånad.
Jag hade räknat med att "Forever" var gone 4-ever.





Jag tar som bekant lektioner i kinesiska.
På kontraktet står det att jag har fram till 8 dec
på mig att använda timmarna som jag köpt.
Det senaste har min lärare avbokat lektionerna lite hipp som happ och jag
som är långt ifrån klar med mina köpta timmar har svurit för mig själv och tänkt:
Jag ska aldrig mer betala något i förskott. I Kina skiter de i mig då de fått mina pengar. I Kina så handlar allt om pengar, pengar, pengar.
Jag har hetsat upp mig själv, förväntat mig det värsta. Haft dåligt samvete
för att jag ofrivilligt inte hunnit läsa alla timmar jag köpt.

Men så fick jag ett mejl av företaget som inte heter Hello Kitty utan Panda,
de skrev att utgångsdatumet började närma sig.
Jag frågade om jag fick lov att skjuta fram det.
Till min stora förvåning så gav de mig 6 extra veckor och frågan om det räckte.
Jag behövde inte bli arg, jag behövde inte tjata, jag frågade bara snällt i ett enda mejl.
Jag blev förvånad!


Ofta föväntar jag mig att det är värre än vad det är. Jag har kommit på mig själv att vända taggarna utåt innan faran är nära. Jag tar på mig det extra skinnet på näsan varje morgon, samtidigt som ytterjackan. Vid det här laget så är skinnet tjockt. Jag tar förgivet och förbereder mig på att allt är komplicerat och krångligt, när det inte är det så blir jag glad. Konstigt hur man efter en tid kan bli glad och nästan skrika av lycka över något som är naturligt och självklart för en i ens "rätta miljö".
Är detta ett bra sätt för att få upp ögonen och
börja uppskatta det lilla, det enkla i livet?

Jag ha alltid haft attityden att inte förvänta mig någonting för att inte bli besviken.
Men här spelar det uttrycket i en annan division.

Det är inte så konstigt att det blev så.
Från dag 3 i Kina fick jag börja lösa problem, armbåga mig fram.
Möttes inte av empati.
Det jag fick var min vilja igenom då jag höjde rösten och var arg till 110%.
I ett land där jag inte förstod någonting, där ingen förstod mig.
En vilja som även kan stavas normer, mänskligt vett
och som enl. mig tidigare var självklarheter.

Här om helgen så träffade jag två industridesigners från Sverige som var här 1 vecka
i Expo 2010 sammanhang. Vi träffades en kväll + en eftermiddag/kväll.
Mycket av det vi pratade om fick mig att inse att jag har förändrats.
En av dem sa till mig att det tycktes höra en bitterhet/ironi i min underton.
Efter att vi pratat mer och jag nämnt allt från pass/plånboks stöld, kulturkrockar, att bo med kineser, flytten, en annan metalitet till resan i till Chengdu, så sa han
"har du gått igenom det här på 7 månader?!" (= nu förstår jag din underton).

Jag har fått mig en tankeställare över vad jag har utsatt mig själv för.
Vi pratade om tolerans. Det är lätt att säga att man tolererar mycket,
men det är svårt att definiera. Med hur många sinnen?
Tolerera genom att leva i det? Tolerera genom att se på det?
Tolerera genom att läsa om det? Tolerera genom att inte döma..? 
Hur mycket kan man tolerera och samtidigt må bra?
Hur stark och tolerant kan man bli innan det övergår till
bitterhet och ironiska undetoner?

De sa att nu efter en vecka så börjar de se igenom det första grå skiktet i staden.
Staden som jag ofta känner kommer vara min plats på jorden ett bra tag framöver,
men som jag ibland bara känner är en enda stor elak lekstuga.



Billig shopping


Idag har jag köpt ett par skinhandskar för 35 RMB,
ett par skor för 38 RMB och tyger för 25 RMB/m


Av tygerna ska det bli två stora scarfar.
Har beställt en vinterjacka och en kavajklänning idag med.
Fortsättning följer...



Helen


Min favorit kollega heter Helen.
Först hette hon Alime, sedan Eline så alla var lite förvirrade ibörjan.



Det jag gillar med just Helen är att hon är lite flummig. 
En annan sak som är lite roligt med henne är att hon inte tilltalar mig med
"Ellinor" utan som "Pretty girl"

Förra veckan hade Helen med sig sin kamera till jobbet










Hmm... ska jag bli orolig?



Varje dag när vi jobbar ihop i butiken så hjälper hon mig att beställa mat, varje gång försöker hon övertala mig att ringa själv. Den gången jag ringde själv vek hon sig av skratt.



Vi är även vänner på Skype





Hennes profilbild:








Hon är alltid så snäll och mejlar bilderna till mig









Hon läser även min blogg...







Varför inte?



 

Har "klagat" för sista gången...

 


 


Drabbade i mjölkskandalen ersätts

Publicerat 2008-12-29 14:59

 

22 mejeriföretag ska gemensamt betala motsvarande över en miljard kronor i ersättning till familjer vars barn dött eller insjuknat i mjölkskandalen i Kina.


Men flera drabbade tycker att summan är för låg.

 

Totalt ska företagen betala ut 1,27 miljarder kronor. Föräldrar till barn som dött ersätts med motsvarande 230.000 kronor, medan familjer vars barn hamnat på sjukhus får mellan 35.000 och 58.000 kronor.

 

Minst sex barn har dött och ytterligare knappt 300.000 insjuknat sedan de druckit mjölk som förorenats med melamin.

 

Melamin använts normalt i tillverkning av plast. Ämnet hade blandats i mjölken för att få den att framstå som mer proteinrik än den verkligen var. Men kemikalien orsakade svåra njur- och urinvägsproblem hos spädbarn.

 

Skandalen, som uppdagades i september efter att till en början ha mörklagts, skakade den kinesiska livsmedelsindustrin i dess grundvalar. Industrin drogs sedan tidigare med stora säkerhetsproblem.

 

Händelsen blev också snabbt en internationell angelägenhet sedan melamin hittats i produkter som exporterats till andra länder.

 

Enligt en kinesisk affärstidning ska pengarna börja betalas ut i januari och täcka operationer och annan sjukvård för de drabbade barnen. Enligt tidningen har regeringen beordrat företagen att betala ersättningen.

 

Det mesta ska betalas ut kontant, men en knapp femtedel av totalsumman ska placeras i en fond och täcka vårdkostnader för kvardröjande hälsoproblem. Fonden ska skötas av Kinas största livförsäkringsbolag.

 

En advokat som företräder hundra familjer menar dock att pengarna inte räcker för att ersätta alla offer. Han är kritisk mot hela handhavandet.

 

- Processen har inte varit öppen. Offren och konsumenterna har inte tillåtits att delta. De borde ha rätt att söka kompensation genom en juridisk process, och det oklart om det kommer att bli så, sade Li Fanping.

 

Flera stämningar med krav på kompensation har inte accepterats av kinesiska domstolar.

 

Advokater har tidigare sagt att regeringen varnat dem för att stämma de ansvariga företagen, möjligtvis av rädsla för att en flod av rättsfall skulle bli både kostsam och ge ännu mer dålig publicitet åt landet.

 


2:a advent



Vi har varit på adventsgudstjänst i kyrkan.
Det var otroligt mysigt och stämningsfullt.
Den svenska kören i Shanghai är av toppklass och bjöd på gåshud.

 

De svenska barnen är så söta! Blonda och blåögda, sällsynta i denna stad men de är inte skygga; de  räckte ivrigt upp händerna och svarade ikapp på prästens frågor.

Då prästen bad oss ta i så kyrktaket lyfte i psalmerna så var det en liten kille som utbrast "men då måste vi ju ha en stege!".

Så sant, så sant. De bjöd på många skratt de små liven.

 

 

Om du får önska dig vad som helst just nu, vad önskar du dig?

 

När du längtar, vad längtar du efter då?

 

Vad kan du tänka dig att offra för att få just det?

 

 


 

 


Jag har en dejt ikväll



Jag har tackat nej till en cocktail fest...





Jag har ladat upp med filmer att välja och vraka bland inför kvällen...



Jag har nylackerade naglar...

Jag ska laga mat...

Tända ljus...

Det skall drickas ett glas rött...

Den lyckliga är:



Ja du såg rätt: mig själv!

Ibland kan man få för mycket av det goda.
D.v.s. restaurangbesök, fester, socialt umgänge, jobb, ha mycket att göra.
Jag älskar att äta på restaurang, umgås med mina vänner, träffa nya människor,
jag gillar att gå till jobbet varje dag, ha mycket inplanerat och
ofta känner jag mig faktiskt kär i livet.

Men: ibland måste jag stanna upp och ta mig egentid och lyxa till det.

Vi har definierat ordet lyx och kommit framt till att det som är lyx för en är det man sällan gör men tycker om/värdesätter. Ibland vet man inte vad det är innan man får för lite av det. Jag tycker om att umågs med mig själv (iaf när det är själv valt), jag tycker om att laga mat, jag tycker om att se på film men jag minns inte sist jag gjorde det. Jag har som ni vet alltid jobbat väldigt mycket och haft 100 andra bollar i luften samtidigt, även i Sverige var det lyx för mig med egentid, att köpa kex, ostar, räkor och trycka på "play".

För vissa låter det kanske konstigt,
men det är ett privilegium att kunna trivas i sitt eget sällskap
samt värdesätta en filmkväll med sig själv som lyx.

Önskar alla nära och kära en fin december kväll med eller utan någon annan!



Engelska namn


Många kineser i de yngre generationerna i storstäderna har
utöver sina kinesiska namn även ett engelskt namn.

Detta väljer de utifrån vad de själva och deras vänner
tycker passar in på deras personlighet.

Det engelska namnet används oftas bara på arbetstid på internationella arbetsplatser
men även i kompis gäng. Föräldrar vet sällan vad deras barn heter på engelska.

I min första klass fanns det en Chanel och en Chloé.

Här kommer några andra roliga exempel:







Echo var min lärare i Computer Design











Att fota och bli fotad


För dem som undrar hur jag kan med att ta så mycket kort på folk i Shanghai så kan jag meddela att det är p.g.a. att de tar kort på mig hela tiden. Ofta blir jag fotad på tunnelbanan av flera mobilkameror.

Det händer att folk kommer fram och frågar om de får ta kort, andra frågar inte utan försöker göra det i smyg men jag märker det då jag plötsigt har flera familjemedlemmar/kompisar till höger och vänster om mig.

När jag är ute och reser är det ännu vanligare. När vi var i Hangzhou stod det killar i kö för att bli fotade tillsammans med mig i en skog med bambuträd. När jag är någonstans och ber någon kompis ta kort på mig så är det ofta flera till som knäpper av. Ibland spexar jag till det, ibland gömmer jag ansiktet likt kändisarna i
"Veckans NU".

Här fotar jag killen som fotar mig:

 

 


 


Déjà vu

 

Det senast har jag flera gånger fått känslan av att ha upplevt samma sak tidigare.

Så kallad ”Déjà vu” vilket är den franska översättningen på ”redan sett”.

 

På wikipedia finns det flera förklaringar till déjà vu:

 

Det finns en teori om att déjà vu faktiskt har med minnet att göra.

Det innebär att en händelse inte registreras i närminnet utan hoppar direkt till långtidsminnet, vilket leder till att man får en känsla av att det som händer runt omkring oss har redan hänt tidigare.

 

En teori är att allt som händer omkring oss blir för mycket för hjärnan,

och minnessystemen kan för ett ögonblick inte hänga med.

När minnet sedan kommer ikapp känns det som om man tidigare varit med om det som händer.

 

Ytterligare en teori är att en déjà vu skulle vara en förmåga i hjärnan vi inte kan använda annars, att det skulle vara hjärnans sätt att logiskt förutse vad som bör eller kan hända. Under perioder i livet då man sover dåligt och är trött under dagarna, kan déjà vu uppkomma flera gånger dagligen.

 

Man tror också att hjärnan sänder två signaler efter varandra som leder till att man tror att det har hänt två gånger som leder till att man tror att det hänt tidigare.

 

En annan teori om déjà vu är att för ett par mikrodels sekunder stängs hjärnan av för att sedan slås på igen. Detta leder till att hjärnan kommer ihåg det som hände innan den stängdes av och uppfattar sedan det som händer efteråt. Eftersom detta händer så fort "händer" samma sak i verkligheten genom hela förloppet.

 

En mer religiös tanke är att drömmar berättar vad som ska hända i framtiden.

När man får en déjà vu-känsla är det händelserna man har drömt om som inträffar.

Jag gillar att få déjà vu upplevelser och tidigare tolkat dem som att jag är på väg åt rätt håll.

Att jag är på den banan som är menad för mig.

Att livet redan är förutbestämt och att jag följer mitt livsöde.

Kanske stämmer den synen om ”déjà vu” bäst in på den religiösa synvinkeln.

 

 

Mest trovärdigt är ju dock att det har hänt/händer alldeles för mycket omkring mig och att det blir för mycket för hjärnan. Jag har sedan jag började andas ut igen varit ganska trött under dagarna.

 

Jag har äntligen landat och kommit in i en vardag som verkar bestå i minst ett halvår till, skulle vilja påstå att det tog 9 månader att komma till denna punkt.

Det första halvåret började jag anpassa mig till ett helt nytt liv,

nytt land, nya människor, nytt språk osv.

Åkte tillbaka till Sverige 1 månad. Bytte klass i Shanghai efter sommaren vilket blev att ryckas upp lite från sin förra vardag för det blev nya klasskompisar,

nya tider, ny praktikplats.

Den vardagen togs ifrån mig då jag flyttade till min 2:a bostad i Shanghai och var tvungen att ”börja om” vad gäller att hitta i ett nytt område, hitta närmsta gym, närmsta affär, ny väg till skolan osv.

När jag kom in i den vardagen rycktes jag upp och började jobba istället för att plugga för att då åter börja på ny kula med nya människor, ny resväg varje morgon, helt nya tider och vanor, sätta sig in ett jobb med allt vad det innebär.

 

Ja jag känner mig trött, jag känner att det har

hänt för mycket de senaste 9 månaderna.

 

Det tar emot, men den här gången tror jag på en vetenskaplig teori

ang. mina déjà vu upplevelser.

 

Jag ser nu fram emot mitt schemalagda halvår och hoppas på

att det inte bjuder på allt för stora överraskningar.

Jag har redan ringat in vilka pass på gymschemat som jag ska gå på varje vecka.

Jag har redan köpt filmerna som jag ska se under detta halvår.

Jag har redan en bokhylla med böcker att läsa.

Idéer på kläder som skall sättas i verket.

Planer på resor som skall göras.

Detta halvår ska jag komma ikapp mig själv igen!

Bye bye spontanitet, välkommen ”samma tid och samma kanal”.

 

 

 

 


 


Världens bästa jobb?



Jag har tidigare skrivit om Carrefour.

Nu har jag varit där igen och kunde inte låta blir att le när jag såg
att personalen på arbetstid med stor inlevelse testade barn sortimentet...



RSS 2.0