Sambogräl


Jag är som bekant ansvarig för köket hemma. Det uppstår konflikter om saker som jag aldrigt kunnat ana att jag skulle behöva höja rösten för vid 24-års ålder.

Jag storstädade köket en tisdag. Allt skiner och blänker. Det finns inga oljefläckar runt spisen eller de närmaste kvadratmetrarna. Det används mycket olja i kinesisk matlagning. Jag accepterar det. Det ligger inte längre skal runt om de två papperskorgarna på golvet. Kineserna skalar ALLT och har svårt att pricka soptunnan. Jag kan ta det även fast det är otroligt svårt att få bort när det torkat in i golvet. Jag hade torkat upp alla små intorkade spillfläckar som med jämna mellanrum infinner sig på köksbänken och som ej trokas upp av vederbörande. Jag tackar Gud för Mr Muscle. Då de skvätter hej villt med vatten i köket så blir det små pölar på golvet som de sedan klafsar runt i med sina "Hello Kitty" tofflor och lämnar smutsiga fotavtryck på golvet. Fram med moppen. Jag hade samlat ihop alla små påsar med salt, kryddor och små grönsaker som legat utspridda till höger och vänster. När jag diskade så råkade jag stöta till berget med ren disk som bara blir högre och högre precis intill diskbänken på fönsterbrädan, så det trillar ner en massa ätpinnar m.m i diskhon. I Kina äter man alltid flera små rätter och det går åt mycket porslin både vid tillagning och servering. Disken är torr så jag samlar ihop den och ställer den på köksbänken redo att ställas in i skåp och lådor som en pik till mina sambor samt för att undvika att slå sönder något.

Kommande morgon när jag kommer upp och ska laga frukost är denna rena disk inte inplockad utan upptar fortfarande hela köksbänken + att det har tillkommit massa nytt pga att de redan har ätit frukost. Då menar jag både nya köksredskap och fläckar på köksbänk och golv. Dvs att det inte finns någon plats för mig att göra frukost eller röra mig på och då pratar vi fortfarande om det köket som jag dygnet tidigare storsädat. Klockan är 07:00. Tre djupa andetag.

"June can you please come for a moment..?!" Jag frågar henne så pedagogiskt och snällt jag kan till situationen räknat, vart hon hade tänkt att jag skulle laga min frukost.

Hon svarade att iom att jag har flyttat deras grejer från fönsterbrädan till köksbänken så kan jag inte stå där. Det är bara för mig att flytta tillbaka dem igen så får jag plats.

"Så ni ska inte plocka in era grejer i skåp och lådor?"

Nej det är obekvämt för dem att ta ut och in dem hela tiden, de skall stå framme! På fönsterbrädan!

Jag frågar igen: "Även fast ni bygger berg och det är torrt? Även fast de är i vägen när jag diskar och riskerar att slå sönder dem?"

Svar: Ja. Hon säger att hon aldrig skulle få för sig att flytta på mina grejer.

Vid det här laget har jag tagit seden dit jag kommit och pratar därför inte i en lugn och harmonisk stämma utan vi skriker mer eller mindre i mun på varandra. Hennes tonläge går inte att beskriva men föreställ dig en mycket gäll men självsäker, anklagande röst som bryter på ”chingelska” med ett ansiktsutryck som utrycker: ”Är du dum i huvudet eller?!” Det är ömsesidigt.

Jag säger att hon inte BEHÖVER FLYTTA MINA GREJER FÖR JAG HAR SÅ FÅ OCH DESSUTOM PLOCKAR IN DEM NÄR DE ÄR TORRA!

Sedan tar jag fram min pedagogiska och något barnsliga ådra och plockar fram allt mitt porslin, sprider ut dem på de få tomma ytor som finns kvar och frågar: "VILL DU ATT DET SKA SER UT SÅ HÄR?!"

Hon säger att när det bor tre personer här så får jag acceptera att det är mer grejer.

Jag svarar att när det bor tre personer här så krävs det att vi tar vara på våra grejer bättre och visar hänsyn till varandra. För mig är detta glasklart. Uppenbarligen och ett av mina kulturdrag.

Hon argumenterar med att de använder grejerna varje dag och det tar tid att ta ut och in dem ur skåp och lådor. Det är jobbigt.

Jag förklarar att jag inte kräver att de gör det varje dag men åtminstone ett par gånger i veckan och när berget börjar fallera för jag vill inte slå sönder något. Samt vill jag få plats.

De förstår inte. Fem minuter senare när det hade lugnat ner sig fick jag frågan varför jag vill att de plockar undan efter sig.

Till pudelns kärna: Till vana har kineser (jag drar alla över samma kant) att alltid ha allting framme för det är mer bekvämt. De tänker inte på någon annan än sig själva och sina vanor. Bara en enkel sak som att torka upp efter sig finns inte inprogrammerat. Jag kräver inte mycket men iaf ett rent och så hygieniskt kök som möjligt i detta smutsiga land. Jag får tigga om respekt, jag har gått igenom innebörden av hänsyn och respekt från noll. Jag vet att jag har flyttat till Kina frivilligt, jag accepterar allt som händer utanför min ytterdörr men hemma ska det vara harmoni och min röst ska vara lika mycket värd som deras. Så fort det är något jag ifrågasätter så hänvisar de till "It's chinese traditional" eller "In China we have a saying". Jag har lust att skrika "Think ouside the box!!!" Jag har meddelat att i Sverige har vi också ordspråk; "Var sak har sin plats". Jag har refererat till IKEA där de båda har varit. "I Svenska hem ser det ut som på IKEA, rent och prydligt. Vi använder lådorna och skåpen till förvaring. Förstår ni nu vad jag är van vid, hur jag vill ha det?"

Då säger de "Aha, så du prioriterar att det ser rent och fint ut men är mindre bekvämt?"

Tre djupa andetag.

Detta inträffade för över 3 veckor sedan nu. Det tog 10 dagar och ett lov innan June ens tittade och tilltalade mig igen. Jag som trodde jag var en långsynt person... Det här är ju inget annat är barnsligt.



 


Kommentarer
Postat av: heidi nesset

men åhh!! jag kan inte förstå hur man INTE vill ha det rent och prydligt omkring sig? shit, jag hade blivit minst lika förbannat och säkerligen slagit sönder en och annan tallrik.. :P

lider lite med dig och tycker inte att du i fortsättningen ska bry dig om ifall nåt av deras porslin råkar ramla ner i diskhon och gå sönder. det enda du ska besvära dig att säga då är "oops.."

kram! /heidi

2009-10-16 @ 10:47:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0