Ellinor Sedig

Jag hade två flygbiljetter till Sverige. Mitt första flyg gick via Frankfurt. Kvällen innan var alla flyg till och från Frankfurt inställda. Då flyget som gick innan mitt till Göteborg blev inställt så jag safade och köpte en direkt fligth Amsterdam-Göteborg. Jag firade inte jul hemma förra året, så jag ville inte riskera att sitta på en flygplats ett par dagar och gå miste om ytterligare en jul utan familj o vänner.

Kl 03.00 gick jag upp igår natt för att bege mig till flygplatsen, efter en dusch och efter att ha hängt chokladägg/tomtar på mina roomies dörrar för att skapa lite julstämning i den vit/grå lägenheten. Mitt sista par linser gick sönder för några dagar sedan och mina glasögon var "försvunna" då jag redan var sen och var tvungen att gå. Vägen till centralen var suddig. Tur att en mörk taxi såg mig i natten. Jag saknade Shanghai, då man går ut och viftar med handen och taxibilarna flockas runt en. En svärm av mintgrönt, rött, blått och gult.

Var på flygplatsen exakt kl 05.00 precis då vi bestämt träff, jag o min f.d kollega som kom med planet från Shanghai samma morgon. Hon har med sig en av mina väskor från Shanghai och ett sample till mitt nuvarande företag. Gick 1 cm från arrivals skylten för att kunna utläsa att planet landat och bagaget var på G. Satte mig på Starbucks och väntade. Vi hade bestämt att vi skulle ta en morgonfika där.

Jag väntar, väntar, väntar. Det kommer fram en ensam dam med en vagn full av väskor. Hon frågar mig om bästa vägen till Tyskland. Jag har ingen aning. Snökaos där och jag är ny i Holland. Sedan drar hon en historia om att hon inte har några pengar, om jag har några cent att supporta henne med. Jag har 20 euro som jag behöver själv idag säger jag. Hon frågar om jag har möjlighet att bjuda henne på en kaffe. Jag är ledsen säger jag. Jag blir alltid paranoid i sådana situationer. Håller hårt i mina väskor och känner efter så plånboken ligger kvar i fickan.

Jag känner mig som världens sämsta människa efter några minuter. Det är jul, jag har två flygbiljetter hem och jag böjd inte en ensam stackars dam på kaffe. Jag vill ha mina 20 euro för mig själv. Vartenda cent. Efter ett tag sitter hon bakom mig och dricker en kaffe. Jag tar upp en av mina chokladtomtar ur väskan, som jag tänkt ge till min f.d kollega, lägger den bredvid hennes kaffekopp och säger Merry Christmas. Jag känner mig fortfarande hemsk, men lite bättre. Mina roomies har vaknat och telefonen piper av sms som tackar för choklad och önskningar om en god jul. Då känner jag mig ytterligare lite, lite bättre.

Klockan tickar och ingen f.d kollega dyker upp. Sitter där i 2 timmar och letar med suddig blick efter någon som kan tänkas vara hon. Hon svarar inte i telefonen. Jag måste checka in. Jag sms'ar min ena chef lite i panik. Ska jag stanna ta 2a flyget som kan bli inställt eller ska jag åka nu? Hur gör vi med samplet? Då ringer kollegan, hon är kvar i Shanghai, flyger ut 22a kommer morgonen 23e. Hade sagt fel dag till mig och till sin bror som också väntat på flygplatsen. Puh att hon var i säkerhet, hade varit så orolig. Chefen ringer och vi diskuterar hur vi ska lösa diverse komplikationer tills jag måste knäppa fast mig i sätet och stänga av telefonen.

Det löser sig med väskor o samples.

Jag kom hem till ett fint vinterlandskap ♥

God Jul!