Chengdu/Songpan

Resedagbok 1-8 okt

1/10

Tog flyget sent på kvällen från Shanghai till Chengdu. Chengdu är huvudstaden i Sichuan provinsen och har ca 4 miljoner inv. Sichuan betyder "De fyra floderna" och har fått sitt namn av Yangtseflodens fyra bifloder: Minjiang, Tuojiang, Jialing och Wujiang. Landskapet består av höga toppar, djupa raviner, bördiga slätter och frodig skog.

Jag bor på ett mysigt hostel över natten




2/10

Tar mig till busstationen tidigt på morgonen för att åka till Songpan. Men när jag kommer dit får jag inte lov att köpa någon biljett: Bara kineser får åka. Jag tjatar lite, blir nekad flera gånger. Ger upp. Åker tillbaka till Hostelet för att se vad jag kan göra istället. Det finns inget roligt alternativ, jag vill verkligen rida i bergen så jag åker tillbaka till busstationen. Är det något jag har lärt mig i Kina så är det att man kommer långt med ett leende men ännu längre med att tjata och bli arg. De säger åter att bara kineser får åka, att det är farligt för mig att åka, att det är fullbokat osv... Men tillslut sitter jag på bussen, insmugglad av en kines som köpt biljetten åt mig. Bussen avgår utan att vara fylld till hälften och jag förstod inte resonemanget.

Senare på resan fick jag en förklaring:



En kille jag träffade hade blivit korsförhörd av polisen som även kollat igenom hans kamera för att se så att han inte tagit kort på militärstyrkor i området och kunde sprida vidare till omvärlden att det är oroligheter i området pga av den eviga konflikten med Tibetianerna.

Vägen till Songpan:




3/10

Jag, en kille från USA, en tjej från Chengdu och två guider från Tibet rider upp i bergen. Att rida i höjd med molnen när guiderna sjunger är nästan magiskt. Som en kombination av Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta.



Efter några timmar lämnar jag Astrid Lindgrens värld och går in Walt Disney's. I denna national park var färgerna lika starka som i en tecknad film. Jag tänker på "Den lilla sjöjungfrun". Sjöarna var precis som den som Ariel och Erik ror på när han ska fria till henne men misslyckas. Bara de rosa flamingorna och sången som saknas...



Vårat läger för natten:



Guiderna lagar mat till oss:



Efter maten kom två killar från Syd Korea förbi vårat läger. De hade med sig "fullmåne kakan" dagen till ära, samt min andra favorit kaka. Ibland blir man bönhörd!








4/10

Vi rider vidare genom byar och över berg...





Vi nöjer oss med 2 dagar istället för 3 då alla utom jag har blivit förkylda. Då jag återvänder till mitt Guesthouse efter ridturen sitter där en tysk ung man med dyster min. Han har försökt ta ut pengar, de har dragits från hans konto men inte kommit ur maskinen. 400 euro. Banken i Songpan vägrar att hjälpa honom. Människorna i Kina kan vara fruktansvärt ohjälpsamma och oförstående, att de är ovilliga att ens försöka förstå engelska gör en ännu mer förbannad. Vi spenderade resten av dagen i Songpan tillsammans. På huvudgatan möter man såväl tibetaner som kineser och muslimer.




Lite shopping för en mycket billig peng:



När jag och min nyfunna vän sitter och pratar vid Guesthousets uteplats ganska sent på kvällen avbryts vi av att en söt liten kinesisk tjej öppnar dörren från sitt rum och vrålar efter någon. Hon lämnar alltså inte dörrposten för att leta efter personen utan skriker för fulla muggar ca 10 ggr på personen i fråga som inte ger sig till känna i det relativt lilla och tysta Guesthouset. Vi tittar på varandra med stora ögon och konstaterar ”That’s China”. Lite senare öppnas samma dörr och där står en man med en cigg i mungipan och tröjan uppdragen så magen är bar. Vi konstaterar igen ”That’s China”.



5/10


Jag beger mig på en dagstur till en by där tibetaner bor





6/10


På bussen tillbaka till Chengdu sitter jag näst längst bak. Dvs framför 5 kineser och bredvid 3. Sju av dessa reser i sällskap. För mig är det oförståligt hur ett resesällskap efter x-antal dagar tillsammans kan ha så mycket att prata om kl 07:00 på morgonen. De pratar oavbrutet i 1,5 h med stora bokstäver. Då och då vänder jag mig om och ger dem onda blickar, men de förstår inte ”språket bortom orden” som Paulo Coelho så fint utrycker det i Akemisten. Efter 1,5 h får jag nog och sätter höger pekfinger mot läpparna och väser ”sscchh!!!” och det fungerade. I 10 min är de relativt tysta sedan sätter det igång igen. Deras prat varvas med musik som spelas högt ur tjejens mobil bakom mig. Denna person tar för givet att alla i bussen vill lyssna på hennes musik. En kinesisk gnällig låt i falsett som hon sjunger med i.

 

Kineser äter hela tiden. Då de inte sörplar i sig soppa så suger och snaskar de på köttbitar. Dessa ljud går inte att beskriva med ord, att uppleva dem är inget jag rekommenderar heller.

 

I gången står stora soptunnor där skräpet slängs. En tjej prickar mitt ben istället för papperskorgen, hon skrattar och säger ”Solly, solly”. (Sorry, sorry).

 

Då jag upptäcker att det är fönsterplatsen som är min och inte ”gångplatsen” hoppar jag nästan högt av lycka! Jag byter till mig min plats, lutar mig nöjd mot fönstret och somnar. Vaknar av att tjejen bakom mig öppnar fönstret i en väldig fart. Hon har inte en tanke på konsekvensen då man öppnar ett skjutfönster, dvs att man träffar personen framför. Denna incident upprepas x-antal ggr under färden då hon öppnar fönstret för att ta kort. Varje gång hade jag elakt nog lust att skjuta tillbaka fönstret och klämma hennes arm så illa att hon tappade kameran.

 

Bussresan tog 10 h.

 

 

7/10

 

I Chengdu träffar jag min tyske vän igen samt en kille från Filippinerna. Tysken har varit lärare i Nepal och den andra cyklat sig fram på sin semester i Kina. De båda hade intressanta historier att berätta. Vi spenderade onsdagen tillsammans på ett utav Chengdus museer och i en park. Vi hade otroligt roligt över kinesernas alla poser då de blir fotograferade.

 

 

Vi var tvugna att härmas:

 

 

På kvällen åkte jag med en grupp från Hostelet på teater. Övervägde länge om jag verkligen skulle åka med tanke på att jag var otroligt trött på kineser men båda killarna sa att det var bra så jag litade på det. Blev dock inte imponerad.

 

 

8/10

 

Åkte till en Panda park som hostelet arrangerade. Turistfälla...

 

Jag fick syn på både vanliga och ovanliga pandor:

 

 

Planet hem var försenat, jag satte mig på första parkett i Gaten i egenskap av "The weak" och läste ut resans andra bok!

 

 

På planet är det tyst (!!!). Jag hade dock oturen att sitta bredvid en man i 40-års åldern med en lila "Hello Kitty" penna. När han inte använde den så knäppte han av och på, av och på, av och på den. Inte heller han förstår språket bortom orden, dvs mina blixtrande ögon.

 

Innan säkerhetbälts lampan i planet hade slocknat efter landning så är gången i flygplanet fullt av kineser som ivrigt redan plockat ner sina handbagage från hyllan och är på väg ut. That's China.

 

 


 



Nyare inlägg
RSS 2.0