Perspektiv


När man är utomlands så känns livet väldigt magiskt.
Man ser kopplingar, finner en mening med småsaker, känner sig upprymd.
Får perspektiv, ifrågasätter.

Jag har många magiska minnen från de senaste 3 åren
som jag lätt glömmer när den svenska vardagen kryper sig på...

Men ett mejl från en kär vän i NY påminde mig om det.

Och jag bläddrar i min blogg och skrattar o minns.
Min blogg är så jäkla bra och rolig om man bläddrar tillbaka till 2009 och 2010 ♥


Kul kul kul





Världen är så liten


Jag jobbar extra som säljare för ett svenskt märke i Sthlm.

Här om kvällen precis innan stängning kom det
in ett par som jag hörde pratade mandarin!

De kom ifrån Shanghai!
Frun brukar shoppa på mitt f.d jobb!

De älskade märket jag jobbar för och köpte två kostymer,
fler fick tyvärr inte plats i resväskan!




Farfarsbilar = Rallybilar



Att stå i en taxi kö kan jämföras med att stå i en kö till Farfarsbilar på Liseberg.

Man börjar skymta de olika färgerna på bilarna mellan allt folk.
Håller hårt om tummen så att man ska få den färg man önskar.



Slingar sig med kön,
oh kan det inte blir min tur snart?!



Hoppas, hoppas vakten pekar på
en gul bil när det är min tur!



Så fort man har satt sig inser man att det
var inte Farfarsbilar man köat för,
utan rallybilarna...



Pass


I torsdags skulle jag köpa ett nytt mobil nr. Det ösregnade. När det regnar i Shanghai så känns det som att det regnar dubbelt så mkt än det gör för man bli dubbelt så blöt och det tar dubbelt så lång tid att torka. Kommer fram till China Telecom men får inte köpa ett nytt nr för jag glömde mitt pass. Hade glömt att man måste visa pass för att köpa ett kontant kort i Kina. Får gå hem igen.

Sedan skulle jag köpa tågbiljetter till Suzhou. Jag grät både under tiden och efteråt.
Tänk att tågbiljettsköp kan vara så frustrerande..?!

1. Söka på nätet vart man kan köpa tågbiljetter förutom på tågstationen. För jag lovar -dit vill man inte åka i onödan. Det finns små biljettkontor utspridda men de är lite anonyma och svåra att hitta.

2. Ta sig till biljettkontoret. Det regnar. Ingen taxi går att få tag på. Jag går istället vilket inte är så långt -bara 15 min.

3. Hittar rätt, ställer mig i ett litet rum med långa köer. Ljudnivån är som på ett dagis med pigga ungar. Söker i min uppslagsbok efter rätt ord att säga när det är min tur. Det tar lång tid för när folk väl kommer fram till luckan måste de ringa till jag vet inte vem eller vilka och de pratar med lika stora bokstäver som om de haft ont någonstans.

4. När det är min tur så skriker damen i luckan i sin mikrofon så jag ryggar tillbaka. Nej hon är inte arg på mig -hon frågar bara vart jag ska. Lyckas göra mig förstådd. Jag och P ska åka olika tider  dit men samma tid hem. Men jag måste visa bådas pass för att få köpa två returbiljetter. Jag köper en returbiljett.

5. Ställer mig i en annan kö för att köpa en till returbiljett -men den gubben gick inte.

6. Går hem för en taxi går fortfarande inte att få tag på.

7. Hämtar P's pass.

8. Tar en taxi tillbaka till biljettkontoret (!!!)

9. Köper en till biljett. Samma dam i luckan, men jag måste ändå förklara att jag ska ha en till likadan och inte två.

Känner att jag vill ha alla passäreneden avklarade och åker därför direkt till China Telecom och köper ett nytt nr.

Det här är egentligen en vanlig Kina dag. Hur saker o ting kan gå otroligt osmidigt. Man har vant sig vid det, men har man en dålig dag så blir den dubbelt så dålig och frustrerande än om man inte hade varit i Kina. Jag passar nästa gång en sådan här dag dyker upp.



Deppigt


Det finns så många olika faktorer till om man trivs eller inte. Det är väldigt individuellt.

Här är några anledningar till varför jag inte trivs för tillfället:

-Himlen är alltid grå. Det känns så deppigt att gå upp o se en grå himmel och sedan ha en konstant grå dag. Konstant är för mig sällan positivt, inte grått heller. Två minus blir i det här fallet inte plus, det blir dubbel minus.

-Jag har blivit Shanghaiad för 2a gången i Shanghai. Är fortfarande paranoid efter 1a gången det hände, har alltid väskan framför mig, kollar att den är stängd 10ggr i minuten. Den är gången gick vi ca 50m från taxin förbi ett gäng. Min väska hängde på höger sida, P går tätt bredvid mig på höger sida. Plötsligt grips jag av en olustig känsla, känner på väskan som är tömd på kamera, mobil och plånbok.

Önskar så att jag kunnat säga R.I.P, men nu är jag vet att den är i händerna på en Kines vet jag att så absoult inte är fallet, stackar'n. Få saker som jag varit så attached till som den här:




storebrorsan sörjer också


-Få av de människor jag träffar dagligen är en kinesiska lärare som gillar militärisk undervisningsform. Det gör inte jag. Nu har jag äntligen tagit mod till mig att säga till att jag inte vill ha henne som lärare.

-Jag ser inte längre Kina med humor, den är som bortblåst. Jag har börjat undvika att göra saker för det känns jobbigt, som stora projekt. Jag har helt enkelt ingen överskottsenergi och att göra saker här kostar mkt energi. T.o.m att åka taxi, tro det eller ej.

 

 

Jag gillar att vara hemma, tända ljus, lyssna på musik, se en film, läsa lite i en bok. Men i längden blir det också tråkigt. För mig är det något nytt; att ha tråkigt. Only boring people get bored. Borde inte klaga -för vem vill inte ha långsemester? Men just nu finns det något grått o konstant som äter upp mig, som gör mig tråkig. Skönt att Sweden is calling

 



 


25 Taojiang lu







Ett av stans mysigaste ställen






Do you see what I see?









Goodbye blue sky





Did-did-did-did-you ever wonder why we had to run for shelter
When the promise of a brave new world
Unfurled beneath a clear blue sky?

Oooooooo ooo ooo ooo ooooh


Pink Floyd ♥


Action på Redlight


Som ni vet så ligger studion/huset där jag gör praktik på Redlight district i Amsterdam.

Varje gång man öppnar dörren och går ut så möts man av någon som kommer ut ur en annan dörr och rätar till kläderna diskret. Någon som står och diskuterar priser. Någon som skriker "can I pay with credicard hahahah". En tjej som öppnar sin dörr och säger lent "heeeeyy babeee" och gör en nasty rörelse med tungan.

Här om veckan var det en kille som "ramlade" in i ett fönster som gick sönder så polisen kom.

I förrgår såg jag hur en kille låg lite för hög på marken i ca 30 min innan polis o ambulans kom och tog hand om honom.

Vi har full koll på vilka tjejer det går bra för. Vi har en ny tjej på andra sidan gatan som har en gul neon bikini. Hon dansar konstant och är full av energi. Hennes gardin är ofta fördragen... "Oh the dancing girl is busy again".

När jag bytte outfit på dockan i skyltfönstret en gång så knackade en tjej på fönstet och frågade "is this your window?". Jag antar att hon letade efter ett eget fönster att stå i och undrade om "mitt" var ledigt. Hm det tog jag för övrigt inte som en komplimang.

För ett tag sedan städade vi upp på markplan i "vårt" hus. Då fick jag för första gången se hur rummen ser ut. Vi hittade bl.a. en klocka med en röd och en grön knapp. Allting är väldigt sterilt och kaklat. T.o.m sängarna är fastkaklade i golven.

Uhh





Copyshop


Första gången jag skulle gå till ett kopieringsställe blev jag varnad för att de är väldigt speciella människor som jobbar där.

De senaste veckorna har jag gått till en copyshop på Redlight minst 2ggr om dagen då jag har hållt på med ett projekt som krävt mycket pappersutskrifter och scanning.

Det känns nästan som att gå in på en coffeeshop. De som jobbar där har ständigt en cigg i mungipan och ett askfat med berg av fimpar bredvid sig.

Tänk er Tabita i "Mia & Klara" fast mindre pratglada och mindre "med i matchen".

Jag får aldrig en igenkännande hälsning, de börjar alltid prata holländska med mig även fast de borde veta efter att jag har sprungit där i två veckor att jag pratar engelska.

De kör vattenkammat eller gelé i luggen. De har en liten tattuering här och där.

Jag har försökt att få dem att le, försökt småprata, men det går helt enkelt inte.

Eller jo -en gång! Då jag hade varit och köpt toalettpapper innan jag gick dit och glömde det där. Sprang tillbaka ner för trappan och där stod de och skrattade med toalettpappret i handen.






Abu Dhabi?


Denna våren har jag tänkt mycket på vad jag vill jobba med i framtiden. Känner inte 110% för att fortsätta i modebranshen av olika anledningar. Ett yrke jag haft i bakhuvudet i flera år är flygvärdinna.

Berättade tidigare om att jag fått extrajobb på en restaurang.

Jag delade ut ca 30-40 CV'n. En restaurang hörde av sig och jag började jobba kvällar, en hel del luncher med. Insåg hur mycket jag tycker om att jobba med service. Tänkte extra mycket på just flygvärdinna under en period. Jag gillar att jobba oregelbundna tider, jag gillar att resa, jag tycker om serviceyrket. Jag älskar att vara på väg.

Två tjejer som jag serverat ville prata med mig när de betalat. De rekryterade flygvärdinnor till Etihad i Abu Dhabi. Ett av världens nyaste och lyxigaste flygbolag. De sa att de gillade mig och gärna såg att jag dök upp på deras möte dagen efter på Radisson. Från 7.30-18.00

Jag trodde naivt nog inte att det var något seriöst. Trodde jag kunde dyka upp lite när jag ville och få information om företaget av en person som satt bakom ett skrivbord i närheten av reseptionen. Kom dit vid kl 8 så jag skulle hinna till And Beyond kl 10.

Kliver in i ett konferensrum där ca 80-100 personer sitter iklädda i kostym/dress i diskreta färger, med portföljer fyllda med viktiga ansökningsdokumet, höga klackar och strumpebyxor. Själv hade jag på mig en stor hallonröd t-shirt över en svart långklänning och mina espadrillos. Ett långt halsband med en stor färgglad garnboll på. Och mitt CV på ett USB.

Kommer 1/2 timma försent vilket inte gör att jag känner mig mindre mal-placé.

Sätter mig så diskret som möjligt på första lediga stol jag ser. Killen bredvid mig sneglar på mina händer -känner igen min ring och frågar om jag serverade honom på restaurangen igår. -Ja det gjorde jag! Jag serverade honom tomatsoppa och senare i en teamövning serverade han mig tomatjuice.

(det är inte vi på bilden ;-)

Den dagen var så himla knäpp. Sms:ade min chef att jag inte skulle hinna till kl 10 utan bli lite sen. Satt och gapade under presentationen för jag var så paff över vart jag hamnat så oväntat... 1 timmas presentation av företaget som SATC tjejerna åker med till Abu Dhabi i 2:a filmen. Förmåner man får när man jobbar där, hur man kommer bo osv. I pausen får jag veta att det är folk som åkt från alla håll och kanter i europa för att vara på det mötet, de har ansökt månader i förväg.

Jag var den enda som var "handplockad" och gjorde därmed ganska bra i från mig på alla övningar och tester för jag visste inte vad jag gett mig in på, var inte nervös alls.

Nu har jag gått vidare till en tjänst som jag knappt har sökt. Ödet eller inte? Naivt? Tur? Otur? Hur som helst var det en oförglömlig dag för mig. Att bli handplockad på det viset händer kanske ofta, men inte mig!

Hur som helst så kom jag inte till And Beyond innan kl 18. De hade varit jätte oroliga och sa att det är bäst att jag hade en bra anledning. Vilket jag hade!

Nu är det lite av ett saying i vår studio när någon är borta. "Hon är i Abu Dhabi". ♥



The flowerpot man


På jobbet utbrast de en dag att mannen med blomkrukan på huvudet är tillbaka på gatan!

Jag fick intrycket av att han varit borta ett tag och varit saknad.

Nu har jag också sett honom gå upp och ner på redlight och
man kan inte annat än sakna honom om han inte är där!







Barnslig vs. cool



Det blev många åter-intryck när jag var och hälsade på i Shanghai.

På manikyrstället insåg jag åter hur barnsliga kinesiskor är:



Tre kinesiskor står och fnissar tillsammans som 10-åringar framför spegeln.
Tjejen i mitten klipper lugg och för varje strå som faller så fnissas det oehört.


Själv satt jag med nylackade naglar och såg på, ganska cool med min indianring:







Broöppning


Jag tycker det är mysigt att stå och vänta på att en båt
ska passera vid en broöppning på vägen till jobbet.






Ett ögonblick med prostituerade


Det var lite av en chock när jag först kom hit, jag kastades som ni minns in mitt i Redlight district.
Efter att knappt ha vetat att prostitution existerar offentligt och lagligt,
så levde jag mitt i det och kunde inte undvika det.

Idag tillhör de prostituerade min dagliga värld och
jag ser eller påverkas inte av det alls på samma sätt längre.

Erkänner att jag undviker att titta på dem. Det finns så många sorgliga ögon som jag mår dåligt av att möta. Jag vet att de står där och säljer sig själva för att de inte sett någon annan utväg.

Min chef tappade en grej på vår gata för ett tag sedan som försvann, då fick jag gå och knacka på hos var och varannan prostituerad och fråga om de sett något. Många av dem förstod inte engelska.
Flera av dem är från Ungern fick jag veta då. Jag tittade inte förbi kropparna i de öppna dörrarna,
för jag vill inte veta i detalj hur det ser ut inne på deras arbetsplats.

I vårt grannfönster jobbade en tjej för några år sedan,
på vars kropp det började dyka upp tattueringar.
Det kan betyda att hon är "märkt" och ägs av en hallick.
Hon blev gravid senare och fortsatte jobba i fönstret tills hon fött sitt barn.
En tid senare hittades hon knivmördad i sitt fönster/rum.

Det jobbar en ny tjej i det fönstret. Hon har tydligen samma sorgsna blick som den tidigare tjejen.
Hon har också samma typ av tattueringar.





Det sprang runt en liten söt hund på gatan utanför studion här om dagen när jag skulle cykla hem.
Tjejerna hade överförtjust öppnat sina dörrar och den sprang fram och tillbaka och gullade med dem.
Den sprang även fram till mig och försökte hoppa upp och fånga min uppmärksamhet med
men jag hoppade åt sidan för jag gillar inte när okända hundar nuddar mig.
Då kissade hunden på min cykel.
Tjejen i grannfönstret + de andra och jag vek oss av skratt åt händelsen.
Det var lite av ett moment för mig att stå och skratta tillsammans
med fullspacklade tjejer i bara underkläder på redlight
.




Moskvas flygplats


...är så mkt Ryssland så nu känner jag att jag inte behöver eller vill
gå utanför för att få känna mer utav den rysska atmosfären.

Stora näsor, blek hy, tomma blickar.
Allt luktar rök och man hör 90-tals eurodisco på ett tomt café.
(Tänk er E-type eller låten Mr. Vain; Call him mr Raidar, call him mr Wrong, call him mr Vain. He'd say I know what I want and I want it now, I want you cause I'm mr Vain.)
Man ser pälsar, strass och smaklösa djurprint.

Flygvärdinnorna heter Olga och Elena. En gymnastikgrupp är med i besättningen.
Bredvid mig sitter en man som sveper 3 små vinflaskor som om det vore coca cola. (Eller vodka kanske)

Folk pratar baklänges med mig av misstag och när jag frågar "pardon?"
blir de lite blyga och upprepar på engelska om jag har tur.













186 000


För 186 000¥ per natt kan man bo så här på Peninsula:






Walk in closet:



utrustat med bl.a. naglackstork:




Badrum med "japansk toalett", badkar med riverview och dusch med finesser








Gigantisk säng och fina böcker i sovrummet...






I matsalen kan man kika ut!




Sedan kan man gå ner och shoppa i på markplan (dock inte inkl.)




Eller åka upp till the secret floor, där det finns en helikopter platform även fast helikoptrar är förbjudna i Shanghai än så länge. Jag nöjde mig med att provsitta modellplanet från 1920-talet och låtsas att jag var med på ett James Bond möte.








Insane!

Afternoon tea var också lyxigt.
Lyxigare blev det när en obeställd flaska champagne dök upp...









Från omedveten till medveten vegetarian


Här om helgen åt jag en korv.
Sedan fick jag så otroligt ont i magen.

(jag är en nyfiken allätare och blir peppar-peppar aldrig dålig)

Insåg att det var den första köttprodukten jag åt efter jul.
Jag har blivit vegetarian omedvetet. Och min mage fick en köttchock.

Till frukost äter jag inte mackor -därmed inget köttpålägg.
Till lunch äter jag mackor -men på ett företag där alla är vegetarianer/veganer.
Till kvällsmat äter jag inte heller kött så ofta -av ekonomiska skäl främst.

Förr i tiden var det mycket ovanligt att man åt kött så ofta som vi gör idag, just för att det var dyrt.
Idag är köttproduktionen enorm och växer hela tiden iom att fler har råd att duka fram kött på bordet. Vilket har lett till att djur "bara är en produkt" som odlas fram i så många fall.

Det som gör ont i mig och som gör att jag kommer forstätta dra ner på kött medvetet är att djuren har blivit en produkt. Alla livselement har tagits ifrån dem. Deras liv blir till för att tas ifrån dem. Grisar som är ett av de intelligentaste djuren vi äter är fullt medvetna om vad som händer innan de slaktas. Jag tycker det är skillnad på att äta en fisk som är fångad i det fria och en fisk som är odlad. Jag tycker det är hemskt när en uppfödd kyckling inte längre kan "picka" för att dess DNA har blivit så förändrat pga att ursprungliga levnadsvanor tagits ifrån dem.

Ja -jag köper äkta skinn.
Ja -jag har köpt äkta päls, men för sista gången.

Sist jag var vegetarian (typ ett halvår på gymnasiet) möttes jag av kritik som jag inte kunde försvara och pga av det och lite näringsbrist så gav jag vika. Folk högg så fort jag sa att jag var vegetarian. "Men du har ju skinnskor, hur försvarar du det?"

Hur som helst så tror jag inte att en människa kan avstå från allt ont här i världen -men alla kan göra något för att bidra till ett steg i rätt riktning. Och man väljer själv vilka steg man tar.

Vad gör du?



Masai-accessoarer


När jag träffade Neema berättade jag om mitt intresse för Masaifolket. Sedan jag reste i Kenya och Tanzania har jag varit helt tagen av Masaifolket. Läst böcker, tittat på x-antal foton. Jag berättade hur vackra jag tycker dem är, hur fina utsmycknader, drag och karaktäristiska jag tycker att dem är.

Då packar hon upp sina smycken och säger "jag är masai!"

Heaven!







fångad av en afrikansk stjärna


Jag stylade Neema, en av Kenyas största stjärnor,
på ett African soul event i Den Haag igår.

Hon och hennes band var i Amsterdam en vecka för
att spela in ett album och göra delar av sin video här.
Jag hängde med dem och teamet hela dagen igår
och blev helt frälst... ♥






















Tidigare inlägg
RSS 2.0