Ellinor Sedig

Jag var på en intervju för ett rum. Allt kändes så bra, lägenheten, rummet och de som bodde där.
Efteråt ringde dem o sa att rummet är mitt om jag vill ha det. Jag svarade ja direkt.
När jag vaknade nästa morgon kändes det inte lika bra. Det var inte i ett bra område.
Ingen jag känner bor i närheten. Mina vänner sa att om jag bor där kommer det inte kännas som att jag bor i Amsterdam.

De som bodde där är säkert jätte bra och roliga att bo ihop med men jag kände att det är inte
den typen av boende som jag vill ha just nu. Jag ringde dagen därpå och sa att jag ångrat mig.
Jag var fortfarande fångad av stunden (och ölen vi druckit) då jag svarat ja.

Det kändes inte bra, samtidigt visste jag att de intervjuat flera till som är superintresserade och i akutbehov av ett rum vilket gjorde att jag inte kände mig lika hemsk. Jag sa att jag är jätte glad över att de valt mig men att området inte känns helt okej och att jag därför tackar nej.

Då fick jag höra att de trodde att de kunde lita på mig, att de trott att jag var en bra tjej som höll mitt ord.
Att de inte vill ha någon i akutbehov av ett rum utan någon att bo med, som de vill bo med.

Ahh sådana ord kan fastna i mitt huvud och gå på repeat i dagar...

Mina vänner har sagt åt mig att det är så det funkar här, antingen är det hyresvärden eller den som ska hyra som ändrar sig i sista sekund. Man måste vara självisk. Man kan inte flytta in hos någon för att göra den glad och nöjd. Det viktigaste är att man själv trivs. Jag ska inte vara här superlänge och då ska jag ju ha kul o bo bra!

Och snart, snart lämnar jag red light för en fin, fin lägenhet i ett bra område nära alla de 3 vänner jag har




♥

---