#16


på en gräsmatta under den här himlen
kysste jag för första gången killen som
jag kysste senast.




På dagen för 8 månader sedan...





#15


Jag har så otroligt många drömmar, så fort jag möter en ny person eller ett nytt intryck får jag en ny dröm. Jag är så bra på att spinna vidare och dagdrömma. Jag kan leva flera olika liv i mina tankar under en och samma dag.

En dröm som jag har haft super länge är att skaffa en hund. När jag är runt 30 år kanske.
Den ska vara mörkbrun och ha stora ögon. Kanske en Italian Greyhound. Jag tycker de är så vackra.
Det sägs att de är de snällaste hundarna som finns men de kräver otroligt mycket motion för att må bra.
Jag är allergisk mot kaniner och ibland katter, så jag måste ha en korthårig hund.



Den dagen jag kan skaffa en hund är när jag befinner
mig på en plats där jag vet att jag kommer ha ro att stanna många, många år.
När jag har en arbetsplats dit den kan följa med.
Lust och möjlighet att motionera måste finnas.

Kanske är det just det som är de egentliga drömmarna ♥


ps. tror hon ska heta Lola.
eller så ska han heta Bob.


#14


Det här hade jag
på mig idag






#13



Veckan som gick...

Jag jobbade flera sena kvällar för deadlinen
i fredags -> http://www.furfreefashion.net/

Kom hem kl 4 natten till lördag och sov bort hela lördagen nästan.
Men outfiten blev fin, riktigt fin. Bilder kommer snart.


Jag blev hembjuden på
ännu en middag o flera koppar tea


Längtat hem x2


jätte mkt.

Varit på trainee för extrajobbet.

Börjat läsa "Gucci Krigaren"

Hämtat min väska som aldrig kom innan jul.

m.m.












#12




I min väska som
ser ut som en tjur...




har jag min pälsiga plånbok med bjällra på,
lill-kameran med färgglatt fodral,
telefon och en okänd adress...




hela glada gänget samlat...







#11


Vi har jobbat med en outfit mot päls det senaste.
Jag har gjort mycket research om djur vars pälsar vi bär.

När jag hittaden denna bilden tänkte jag direkt att hade
jag och mina syskon varit rävar hade vi sett ut så här:



Min äldre syster är den ljusaste, hon är 3 år äldre än mig och mamma till två små rävungar.
Hon har lika fina och ögon som räven, fast ljusblå. Och lika snällt ansikte.

Min yngre syster är 4 år yngre än mig och är den bruna. De har lika fint tjockt hår.
Tror att de båda har målmedveten och envisheten som man kan se i rävens ögon.

Jag är den svarta.

Vi är så olika men fina på vårt egna unika sätt ♥



ps. Vi använde inte bilden som inspiration.
Men däremot blev detta en stor inspirationskälla
till ett print som kommer bli riktigt schysst...





#10


Det här hade jag på mig idag



mina fingrar känns nakna,
nagellösa



#9


Min tro...






To one who has faith, no explanation is necessary.
To one without faith, no explanation is possible


St. Thomas Aquinas



ps. Jag tro också att jag i detta nu
kommer sitta på ett plan hem,
trots snökaos i Europa. ds.




#8


Jag har så många ögonblick jag kommer ihåg.
De är som stillbilder i mitt minne, vissa ögonblick.
Precis som om jag tryckt på avknäpparen på en kamera,
så har det registrerats ett foto med just det där ögonblicket.

Fint.

Den första stillbilden i mitt minne är en blå-vit matta som låg under det vita köksbordet,
med ett brännmärke efter ett tomtebloss i ena hörnet, där vi satt uppe på och åt Hemlisglass. En grön isglass från 80-talet som var röd inuti. Jag var som vanligt i min egna lilla värld och lyssnade inte på att vi skulle leka haj och fiskare. Nästa ögonblick ligger jag på golvet som en haj i havet, fast med spräckt haka.

hate leaves ugly scars, love leaves beautiful ones.


I just det ögonblicket, intill den blå-vita mattan fick jag mitt fina ärr på hakan.

 

 


 


#7


Jag har alltid sett min äldsta vän som min bästa vän.
Vi växte ihop på något vis och växer nog aldrig isär.
Vem av oss var det som var Elli? Vem utav oss var Kricke?
Vi blev ibland ihopblandade för det var alltid Kricke & Elli.
Hon var min första bästis och min sista bästis. I singular.




Nu har jag många som jag anser är mina bästa vänner.
Bästisar som hängt med sedan grundskolan, från gymnasiet,
från KFT :), bästisar i Shanghai, en bästis i Amsterdam.
Dem som vill ha långdistans vänskap,
lika mycket som jag. Och med dem som det
känns som igår varje gång vi ses






U2's "Can't live with our without you" poppar upp i mitt huvud.
Just de orden beskriver hur det kanns for mig!





#5


Kärlek är för mig just nu något som jag låter flyga lite fritt, vara på avstånd.
Kommer det inte tillbaka till mig så är det inte meningen att jag ska ha det.
Det är kravlöst, tveklöst, välvilja, entusiasm och magi. Precis som vi.




#4


Det här åt jag idag:



Gourmet chips med balsamico smak! Mmmm

Jag är chipsoholic! Har vuxit upp på chips...

Mormor och morfar kom hem till oss varje fredagskväll med en påse chips.
En period även med en stor burk nötkräm. Chipsen vann i längden.
Vi slogs om chipsskålen samtidigt som vi tittade på
Disney klubben eller Sikta mot stjärnorna.

Jag bråkar fortfarande om chipsskålen





#3


Mina föraldrar har en härlig balans.

Pappa stryker, mamma fixar videon. Mamma skottar snö, pappa lagar mat.
Mamma hjälpte mig med matten i skolan och pappa med samhällsfrågor.

Det finns inga skarpa linjer.

De reser i alla former, backpackar, kryssar, på motorcykel.

Pappa skojar, mamma skrattar.
Mycket ar underforstått och outtalat.

Hjälper alltid till.
Realistiska, objektiva, jordnära och humana.

De ser aldrig några problem, säger sällan nej, allt går att lösa. Kreativa.
Jag ar otroligt bortskämd samtidigt som jag har fått jobba sedan mellanstadiet.

Jag är lik dem båda mer än jag tror.
Till utseendet är jag en mix av mammas färger och pappas former.
Har samma drag som mor- och farföräldrar.

Jag tror fortfarande, precis som när jag var 10 år, att de klarar allt och är ganska "felfria".




Här med livets första efterrätt





#2


Om min forsta karlek, eller rattare sagt: den forsta killen jag var riktigt kar i.

Hans personnr har jag fortfarande som lösenord i många sammanhang.

Sa det till honom en gång 10 år efter att mina ben blev spagetti varje gång jag såg honom i skolans cafeteria.

Minns fortfarande hur hela min kropp reagerade fysiskt då jag såg honom, kunde inte stå upp, blev yr.
Många gånger fick jag lämna rummet, vända i korridoren, sätta mig ner.

Han frågade då, 10 år senare, om chansen finns att jag skulle kunna känna så för honom igen.

Han var ett hjärnspöke i många år. Han har fyllt många dagbokssidor om inte hela bocker.

Jag trodde länge, länge, länge att jag inte skulle kunna reagera lika starkt igen, som då när jag såg honom.

Det visade sig att jag kunde det, men inte för honom.

Skönt att man fortfarande kan tappa andan, bli knäsvag, känna sig som 13 år






#1



Jag väljer att presentera mig själv utifrån det här fotot:

Dublin 2008


Jag har haft privilegiet att resa flera ggr per år under min uppväxt.
Kanske skapade det en längtan, ett beroende. Jag måste nästan alltid ha något att längta till och se fram emot. Innan jag flyttade till Aix en Provence under några månader 2004, till Shanghai 2009 och nu till Amsterdam, så var kommande resa planerad innan jag kom hem från den jag var på.

Tror att mitt utseende har med min reslängtan att göra. Jag har vuxit upp med blonda syskon och kompisar. Aldrig varit lik någon hemma, tillskillnad från i Frankrike, Italien, Bulgarien, Ryssland. Turkiet var dagens gissning. Nyfikenhet av hur hur livet är på andra platser än den jag föddes på.

Kameran i handen. Känner mig naken utan. Jag vill föreviga mycket.

Det är mycket skratt i mina närmsta kretsar, där jag trivs som bäst.
Det är mycket ironi och sarkasm. Att inte ta sig själv på för stort allvar.
Verkligheten ser likadan ut vare sig man är ledsen eller glad,
brukar jag tänka i motgångar och linda in det i humor.

Vad bilden inte berättar är att jag glömde mitt pass och insåg det på vägen till flygplatsen.
Jag är otroligt tankspridd. Och det är tur att jag reste med Michelle som alltid är ute i 3ggr så god tid än mig. Jag har många vänner som kompleterar mig.

Väskorna i sängen visar att jag gillar att ha saker som matchar.
Jag gillar att köpa saker i set. Två-och-två, hitta kompisar. Enhetlighet.  

Efter detta fotot togs så gick vi och lyssnade på livemusik.
Det finns inget bättre än att lyssna på livemusik när man går ut.

Jag gör miner på foton. Det finns en hel del analyser om folk som gör miner på kort,
tror att många av dem stämmer.

Sover överst i våningsängar och gillar höjder. Höga höjder och snabb fart. Känna att jag lever.
Gillar utkiksplatser och att köra lite för fort både i bil, på skidor och cykel.




RSS 2.0