Ellinor Sedig

I Thailand för många år sedan blev jag jagad av en stor kille men en stor svart badring på stranden.
Han var i min ålder och visade mycket tydligt att han ville bli min nära vän.
Då jag inte är så mycket för varken bada eller leka i vattnet med en svart badring avböjde jag hans inviter.

Han gav sig dock inte, tjatade, följde efter mig och t.o.m tog tag i mig om jag inte minns fel!
Tror han gav upp först när jag satte mig i en solstol bredvid mamma och pappa.

Han lever kvar i vårt minne -kanske lite som en trygghet.
Blir jag inte gift så beror det inte på att jag inte fått chansen, utan faktiskt på att jag tackat nej.

Nu har jag tackat nej igen

Till honom:



I tisdags när jag och Sanna var ute och gick stannade han sin motorcykel,
gick fram till mig och greppade tag om min arm.

Upprepade gånger sa han "Jag vill bli din vän, jag vill bli din vän" och "Ge mig ditt nr, ge mig ditt nr!"
Jag slet mig loss från hans grepp flera gånger, han var helt galen.
"Hoppa på min motorcykel, jag kör dig till Huaihai lu".
Han blockade vägen för oss då vi försökte gå runt honom.
"I want you to be my girlfriend"

Jag försökte få honom att lyssna på mig, försökte fånga hans flackande blick.
"Hey! Jag är här på semester, har inget nr. Lyssnar på mig!"
Kinesen ger sig inte. Han kör upp på trottoaren, kör nästan på mig!

Jag och Sanna flyr över till andra sidan vägen, står mitt i den tungt traffikerade vägen
och han gör en U-sväng och kommer efter!

Han känns så hotfull -inte en taktik som går hem hos mig...
"Jag bor i Sydney, flytta dit med mig" -Låter iof lockande, men nej jag är inte så desperat.

Jag och Sanna är sekunden från att fly in i en taxi då han äntligen ger upp!!!
och vi skrattar och är skakis på samma gång.

Med tanke på de blå sockeplasten så hade han nog rymt från tandläkar'n -eller psyket

Tredje killen gillt..?

---